stefanshumblogg

En tung dag, där all som kunde gå snett gjorde det, allt från att bli av med pinkoden till mobilen, till att internet försvann från datorn. Strul av alla dess slag. Men det är just sådna dagar vi prövas. Att försöka hålla humöret uppe. Se det som en utmaning, inte fastna i irritation över småsaker, kunna släppa det som ändå inge går att göra någoting åt. Lära sig uppskatta uppförsbackarna , för de ger  träning och får oss att njuta desto mer av nedförsbackarna.
Men nu är pilarna satta. Nya utmaningar väntar.
Vi längtar väl alla efter ett välbehövligt höstlov.

Dagens elevcitat
Jaha, då var det snart novemberlov då. Inget skolrelaterande bloggande, inga skoluppgifter, ingen god mat från CC-House längre och inga roliga genomgångar på11 & en halv dag. Hur ska man överleva? Fast i och för sig ska det bli rätt skönt att slippa det ett tag nu och få möjligheten att återställa sina krafter för nya tag, tisdagen v.45. See you then!
http://justonlywendys.blogg.se/

Studera befolknings pyramiden i Sverige
http://www.scb.se/templates/tableOrChart____159279.asp

och dess utveckling från
http://www.scb.se/templates/tableOrChart____43016.asp

Vad finns det för speciella problem med den typen av befolkningsstruktur.?

Jämför Malmö med Stockholm och Pajala. Beskriv skillnaderna.
http://www.h.scb.se/kommunfakta/pyramider/index.asp

Vilka problem innebär åldersammansättningen i Sverige i dag?
Vilka lösningar skulle det kunna tänkas finnas på problemet?




Läs http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article379600/Malmos-tillvaxt-lockar.html
Frågor
1. På vilket sätt skiljer sig Malmö från övriga Sverige i befolkningsmässigt?
2. Varför är bron och goda kommunikationer så avgörande
3. Vilka speciella krav ställs Malmö inför framtiden för att ta vara på sina möjligheter?
4. Tycker ni Wetterberg har rätt? Vilka problem finns det med den speciella situationen I Malmö?

Vem bryr sig om allsvenskan, en av Europas sämsta ligor. 
På samma sätt som de nu levande vuxengenerationer ställt till det genom att skapa en miserabalt tillstånd för vår jord. Men nu är det dags att gå vidare. Vårt enda hopp är ungdomen.
Framtiden!

Och nu är det avgjort. Sveriges bästa lag korade på Malmö stadion i går.
SM-finalen i P16:
Malmö FF- IFK norrköping 2-3  .
Jag gratulerar även till Malmös främsta bedrift i år, en ära för dem att bara få möta IFK i finalen. 
Nästa torsdag återkommer IFK till Malmö stdion för SM-finalen för U21. 
Framtiden ser ljus ut.
 

Arbetsdagen dagen snart slut, utan att jag hunnit att kommentera så mycket jag skulle önska, än mindre komma med nya spektakulära inlägg.

Min tid räcker inte till. Men jag gör vad jag kan, ger mig inte, utan får återkomma.
 Men det finns hur mycket engagerande och tänkvärda inlägg på bloggarna som helst,  för den som tar sid tid . Jag lämnar därför över ordet .

Dagens elevcitat

Vi går alla genom olika stadier av engagemang, det är bara du som avgör hur mycket du ska engagera dig.
Det betyder inte att du i helheten är mindre viktig. Idag, speciellt  tror jag det är viktigt att inse att vi faktiskt är en helhet.
Individens fria och luftiga spelutrymme är för länge sedan förbi, men med det globala här vi också fått ökad kunskap, kultur, och lösningar och minskat våra begränsningar.

jag vill bara avsluta med att säga att vi borde vara tacksamma, men också försöka återgälda en del av det vi lånat av varandra, och av moder jord för det gör livet lättare för alla.
http://tvetalan.blogg.se/

Som den stora levnadskonstnären Melker formulerade det. Det går ju inte alltid som vi har tänkt oss. Mycket kan bli fel etc. Men ändå.!Vi borde lära oss att hitta vardags ceremonierna som att höja vardagsbordet och tillsammans utbrista i ett grarrrrrrrrrraaaauuu över något så självklart som glädjen att få äta middag tillsammans. Det enkla kan iibland vara det svåraste. Att hitta dit . Vilket en dag som denna, måndag, efter en helg som inneburit allt annat än vila, är en utmaning.

Vissa inlägg på bloggarna får mig att stanna upp. Som när svåra tunga  existentiella frågor uttrycks på ett befriande enkelt  sätt.

Dagen elevcitat
Hur jag bäst ska förvalta mina framtidsutsikter är en fråga i sig och med ögonen mot framtiden stegar jag vidare mitt liv med en osäkerhet samtidigt som jag vet att tiden jag lever just nu kommer jag bara uppleva en gång.
Skolan

Det är därför viktigt att stanna upp. Att njuta av att vara ung. För ung är jag! 

http://klemmekula.blogg.se/index.html


Och imorgon en helt ny dag.

Mikael och jag pratade med städerskan i går. Hon kan ju inte prata svenska och har svårt att säga ifrån. Men hon är helt förtvivlad. För det är hon som får ta skiten. Varje dag får hon lägga ned massa extra tid på att försöka få bort all mosad fruktklägg och rester som finns över hela skolan. I går var det tex kletat över väggarna och över toalettdörrarna. Någon hade slängt ett äpple mot dörren. Hon menar att det blivit värre. Vem vill byta med henne?

Det skapar en trist miljö som drabba oss alla. Det är inte bara äckligt utan kan vara direkt farligt, med bananskal slängda på golvet.  Och om det fortsätter som nu, kommer vi vara tvungna att ta bort frukten snart. Så illa är det!

Vissa menar att vi lärare måste bli  tuffare. Visst måste vi våga säga ifrån. Men det kommer aldrig vara tillräckligt. De mesta händer när vi inte är där. Vi kan i och för sig skärpa vår övervakning  med hjälp av kamerorna. Men jag tror inte på ett övervakningssamhälle.  För mig handlar de inte i först hand om att komma åt de skyldig, utan att få stopp på det. Det kan bara ske om vi alla hjälps åt.

Elevrådet tog ett initiativ att ta upp fråga pklassrådet. Det blev lite bättre, men börjar urarta igen nu. Men vi ger oss inte, elevrådet kommer liksom lärarna att bilda en grupp för att ta tag idet. Det handlar om ett lagarbete  som Sebastian så riktigt konstaterar i en kommentar till mitt inlägg igår.

http://stefanshumblogg.blogg.se/2008/october/en-ordningsfraga-igen.html#comment.

 Egentligen tror jag inte att Dirty Harry -metoder kan lösa problemet. Det enda lösningen är att vi alla tillsammans tar ansvar. Det finns mycket som vi kan ha åsikter om, andra problem. Men vi måste börja någonstans. Jag föreslår nolltolernas. Ingen skall vare sig slänga frukt eller lämna rester kvar.

Jag är ingen överdriven vän av ordning , och är själv dessvärre  väldigt slarvig. Det händer att människor i min omgivning får säga till mig.  Det måste jag ta!

Det finns inget annat sätt att få nolltoleransen att fungera om alla hjälper till.

Och alla måste våga säga ifrån. Ser ni någon som slänger eller lämna frukt, måste alla våga säga ifrån, alla måsta kunna ta det.

Om vi om vill ha kvar frukten

Go ahead, make my day!

Fler blogginlägg har tagit upp den otillfredsställande situation som ibland råder såväl under lektioner och i korridorerna på vår skola där några far runt och skapar otrivsel och kaos för alla. Jag är övertygad att detta inte handlar om något annat än en kombination av ett behov att få utlopp för en outnyttjad överskottsenergi och bristande förståelse var andra befinner sig. Eftersom jag själv förmodligen betraktade som en stökig elev, på den tiden det begavs sig, har jag förståelse för varför det kan bli så. Det finns förklaringar, men det får aldrig bli en ursäkt för att inte försöka förändra situationen och ställa krav.

Det slängs fortfarande med frukt, vilket är helt oacceptabelt . Det gör mig förbannad!  Ska vi vara tvungna att ta bort frukten? Ser jag någon göra sig skyldig till detta kan jag lova att vederbörande inte kommer lindrigt undan.

De problem vi har löser sig inte av sig själva. Vi  lärare diskuterar frågan dagligen, och har nu tillsatt en grupp bland vilken jag ingår, som kommer ta tag i dessa problem i samverkan med elever (som kommer bjudas in i gruppen). Vi tar väldigt gärna mot förslag på och intiativ till vad vi kan göra för att öka den allmänna trivseln på skolan. Jag skulle gärna se att fler ger sig in i diskussion på bloggen och annorstädes.

Vi har ett gemensamt ansvar för att skapa en god stämning.
 Några menar att vi lärare borde bli strängare. Det finns inga enkla lösningar. Vi lärare är olika, liksom alla elever. För vissa är gränsdragningar mer naturligt.  Det är en svår balans som lärare at både försöka uppmuntra och skapa en positiv stämning samtidigt ställa rimliga krav på ansvarstagande.Men en fråga som vi alla måste vara öppna för att diskutera, elever och lärare. Hur vill vi ha det?

Hinner inte med . To old for this....
Lektioner, rättning och kaffekokning, medan allt faller samman.
Second coming har förmodligen redan kommit men vi missade  det. Eller?
se http://hristo88.blogspot.com/

Det är så mycket som kan gå fel, och om något kan gå fel så gör det det. "Murhys lag". 
Men jag försöker muntra upp mig , att det kommer alltid  fler tillfällen!

Dagens elevcitat.
Varför ska man ändras för att passa in i en mall? Dessa klichéer, jag orkar inte ens dra upp dem nu. Mitt budskap är helt enkelt bara, vakna. Det gäller även er som redan tycker att ni handlar heroiskt i dessa situationer. Bättre en gång för mycket än en gång för lite, visst?  

http://makesmewannapray.blogg.se/

En svår sådan. Det ser nattsvart ut för IFK, betydligt värre än det mörker som sänktes över idrottsparken och min tv-skärm igår.
Därför tar jag tacksamt emot all tröst och uppmuntran jag kan få. Dagens elevcitet är det mest smickrande och uppmuntrande jag kan tänka mig. Jag skulle önska att fler lärare läste bloggen, för att få ta del av det , eftersom det riktas till oss alla.

Det dagliga elevcitet:
Det är ni lärare som gör att vi andra har stannat kvar och kämpar oss fram, vi vill se er stolta, vi vill se er glada för vår skull, både nu och den dagen vi står på pallen utanför skolan, hoppandes och antagligen sådär lagom nyktra. Vi vill att ni alltid kommer vara stolta över oss elever och kommer ihåg oss som de kämpande ungdomarna vi faktiskt är! För det är inte bara för vår skull vi kämpar, det är för er med...
http://iaselin.blogg.se/skolblogg/

Jag är verkligen stolt, men äran tillfaller alla er som bidrar till att göra våra dagar mer stimulernade, på bloggen och irl där vi kämpar vidare tillsammans.
Tack.

http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=4277258

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=830917
Försök formulera vad vi skulle kunna lära oss av tidigare kriser . Första steget kan vara att ställa de rätta frågorna
Ta även hjälp andra källor , lektionsgenomgångarna ( även i Samhälle), boken och internet.

3. Det finns många likheter med 1929 , en sådan är att inkomstskillnaderna i Usa inte varit större nu än just 1929. Läs Bo Rotsteins analys av sociapolitikens betydelse flör krisen.

Hur ser det ut i Sverige? Regeringen har försämrat villkoren för arbetslösa och andra svaga grupper i samhället som sjukpensioner. på verket sätt skulle det kunna påverka? Var kritisk. Ni behöver inte hålla med Rothstein. vad talar emot  elelr för hans tes. Diskutera.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1792425.svd

Skriv ungefär en sida på er blogg och lägg ut det senaste måndag den 13.10.
Denna uppgift ersätter veckans nyhetsrapportering.
Lycka till

Alltid tyst, ALDRIG TYST!!!

Ibland kan en stark människa hjälpa flera svaga. Det krävs bara att någon vågar ta första steget så fortsätter de andra

http://schtumpen.blogg.se/2008/september/trygghet-nyckeln-till-allt.html

Min förhoppning är vi kunde skapa en diskussion om dess frågor på bloggen, samt komma med konkreta förslag om vad vi kan arbeta för att öka trivsel och förebygga mobbing och bidra till en bra social dynamik. Jag är övertygad om detta även innefattar hur vi skall roligt tillsammans.

För de 2:or som är färdiga med sina temauppgifter vill jag att ni läser ovanstående inlägg , samt andra inlägg, samt diskutera och kommer med konkreta förslag samt skriver kommentarer.

Jag arbetar vidare med mina kommentarer till 1.ornas tema och får inte mycket tid över till annat. Jag läser oerhört skakade och mycket välskrivna levande berättelser om den utsatthet mobbing innebär. Det visar på en beundransvärd själsstyrka att kunna uttrycka så fasansfulla erfarenheter på ett så uttrycksfullt sätt, oavsett de sår det lämnar efter sig.  En stryka, mognad och förståelse som även vi andra, som av lyckliga omständigheter, aldrig behövt utsättas för något sådant, får del av genom att läsa och leva oss in i.  Jag vill därför rikta ett stort tack till alla som visat ett sådant mod och generositet  genom att dela med sig av sina upplevelser.

Dagens elevcitat

Och nu då? Vad väntar mig och min förstörda själ på min nya skola, på gymnasiet där jag inte känner en endaste person? Kommer mina klasskamrater vara mognare, mer vuxna, och respektera sina medmänniskor? Eller kommer allt att börja om? Tre år till av kränkningar och mobbning, utfrysningar och hemskheter?

Men jag vill tro att det finns hopp. Hopp om att jag kan leva i fred med mina medmänniskor. Hopp om att nynazism och rasism kommer att försvinna någon gång i framtiden och att vi kan leva i en värld utan fruktan. Hopp om att det kan finnas någon som hör mitt rop.

Hopp om att respektens och styrkans sol kan finna styrkan att gå upp efter sorgens regn. Som min sol gick upp efter min sorg.

För oss som själva aldrig blivit drabbade, fast jag är övertygad om att alla på något vis varit vittne till någon form av mobbing, tror jag det är omöjligt at förstå och helt leva sig in i vad det innebär att bli utsatt. Därför är de oerhört viktigt att förmedla dessa erfarenheter vidare. Eftersom jag skulle önska vi alla på något sätt alla skulle få tal del av dessa otroligt viktiga vittnesbörd, funderar jag på hur vi skulle kunna jobba vidare med dem. Jag har en del tankar på hur vi skulle kunna göra det, men tar gärna emot tankar och förslag på hur vi skulle kunna lägga upp det.

.