stefanshumblogg

Idag, för 63 år sedan befriande koncentrationslägret Auschwitz och det mest  fasansfullaste brott som förmodligen skett i historien avslöjade inför världens ögon. 2005 utropade FN den 27 januari  till internationell minnesdag för folkmordens och förintelsens offer. I Sverige sker i dag minnesmöten och manifestationer över hala landet,  för att  hedra förintelsens offer, samt utrycka engagemang mot främlingsfientlighet, rasism och antisemitism.

En tysk historiker har hävdat angående vad som bör tas upp i historieundervisning att om det enbart var möjligt att hålla en lektion i historia bör den ta upp förintelsen.

Det är mycket svårt att försöka åskådliggör de ohyggliga brott som miljontals judar, zigenare, homosexuella  och andra utsattes för under förintelsens. Det är på många sätt omöjligt att leva sig in i vad som skedde eller försöka komma med rationella historiska förklaringar då de aldrig kan vägas mot den fasanfulla upplevelser offren utsattes för .  

Men viktigaste är att vi aldrig får glömma. Det är därför oerhört viktigt att de sprida och ta del av överlevandes berättelser.   

I historia B kommer vi vecka 7 få besök av Auschwitzöverlevaren Helena Svantesson. Att återberätta sådan traumatiska erfarenheter måste vara oerhört smärtsamt. Men oerhört viktigt för att sprida kunskapen och erfarenhet som är helt avgörande för att försöka förstå och förhindra att något sådant aldrig mer skall kunna ske.  
De överlevandes är nu alla gamla. För att kunskapen skall hålla vid liv är det speciellt viktigt att de överlevandes erfarenheter sprids vidare i den grad de möjligt till dagens ungdomar. 

 Levande historia är  en myndighet som har fått i uppdrag av regeringen att främja arbete med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen.  De  driver bl a ett projekt " Berätta för framtiden" , som uppmuntar möten mellan överlevare och undomar i syfte att förmedla erfarenheterna vidare.                              

Sex miljoner judar utplånades under Förintelsen. Bakom varje siffra finns en människa och ett livsöde. Och förutom alla de som dog finns de som överlevde, som bär på smärtsamma och traumatiska minnen om sina upplevelser. Idag hålls minnena vid liv av överlevande som ser det som sitt ansvar och sin uppgift att berätta för unga. Men minnena måste med tiden hitta nya vägar för att inte blekna och försvinna.
http://www.levandehistoria.se/node/1616


Det är mänskligt att vill förtränga inte ta till sig det som är allt för ohyggligt.

Det är även lätt att demonisera förövarna som exceptionella psykopater, som vi gärna vill kategorisera som undantagsfall , utanför mänskligheten eller historien.  Som om detta enbart kunde hände då och utföras av en speciella grupp under extrema förhållanden, som tyska nazister. Men som författaren Mustafa Can konstaterade i ett minnestal:

Den stora massan som bränner ner och våldtar, torterar och mördar i de stora folkmorden består inte främst av monster och psykopater, varken i dag eller i går. De var och är vanliga, alltför vanliga, människor som fallit in i ondskans banalitet
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=554&a=610867&rss=1400


Det var helt vanliga människor, som du och jag , som efter arbetstiden kunde vara kärleksfulla fungerande människor som "bara gjorde sitt jobb". Kan vi ta till oss den insikten? De flesta var tysta passiva åskådare. Men vi får heller aldrig glömma bort att de fanns människor som vägrade anpassa sig, och riskerade sin liv för att kämpa emot.

Hur kan vi vara så säkra på hur vi själva skulle förhålla oss, när den yttersta förnedringen blir vardag och rutin, något som de flesta uppfattade som ett normalttillstånd.   Människor har en otrolig förmåga att vänja sig även vid de mest vidriga förhållanden, om inte annat av nödvändighet för att överleva.

Folkmord har skett förut i hsitorien och kommer ske igen. Vi tar varje dal del av fruktansvärda beskrivningar i massmedia om ofattbara lidanden  nu senast i Gaza Vi har tagit del beskrivningar av folkmord i tex Rwanda eller forna Jugoslavien. Det är oerhört svårt att ta till sig. Vi tänker förmodligen det skulle andra kunna hända här. Men kan vi vara säkra?

Folkmord brukar alltid starta med att vissa folkgrupper pekas ut, i ett vi -dom tänkande, en rasism som trappas upp steg för steg, och som uppfattas som de normala. Rasism och vi-dom tänkande  förekommer varje  dag även i Sverige. Vad kan vi göra för att förhindra varje sådan tendens till sådana övergrepp.

Samtidigt är det oerhört viktigt  att aldrig relativisera vad som hänt. På några håll i Sverige har minneshögstiden för förintelsens offer ställs in med anledning av vad som hänt i Gaza. Det är mycket olyckligt.

Det systematiserade noga och organiserade planlagda förintelsen av nazismen bör och kan  inte jämföras med andra övergrepp. Vi måste protestera mot Israels krigsförbrytelse och som jag menar kan uppfattas som en upptrappning mot folkmord. Men det får under inga omständigheter ursäkta en ökad anti-semitism, som nu ibland är fallet. Vi måste reagera emot ,när alla judar görs kollektiva ansvariga för Israels poltik.

Dagens lektioner i Samhälle C och Historia B ägnas en diskussion om folkmord och förintelsen med utgångspunkt i Levande historias nätutställning om Folkmord
http://www.levandehistoria.se/node/1693