Bloggkrönikor
Nu börjar årskrönikorna läggas ut på bloggen. Mikael återkommer till sitt blygsamma tema, att sätta in sina privata vedermödor i det världspolitiska skeendet. Tobbe redovisar årets nya erfarenheter med sina låtsatskompisar.
Jag uppmanar alla lägga ut sina personliga årskröniker om livet på Humnaus, bloggandet eller annat.
Själv skull jag helt kort vilja summera några tankar kring Humanus dokesopa så som den kommit till utryck på bloggen.
Min strävan har varit att blanda seriösa diskussioner, inlämningsuppgifter, personliga betraktelser med att helt enkelt ha roligt tillsammans. Tanken var att försöka göra skolarbetet lite mer stimulerande och personligare.
Jag vet en del reagerade på min upprensningskampanj mot fruktproblemen. Men mitt syfte vara aldrig att peka ut syndabockar eller jag förövare utan öka vår medvetande om hur vi tillsammans tar ansvar för vår situation.
Men mest har vi nog tillåtit oss att ha roligt. Finns det problem med det ?
Bloggandet om bloggandet går vidare. Det är ju inget självändamål att blogga, utan viktigt vi alla utvärderar hur vi tycker det har fungerat. Vad vi vill uppnå med det, om det tjänar sina syften, för att utveckla dess möjlighet och blir mer medveten om dess risker.
Jag tänker inte hålla något försvararstal över mina eventuella mindre seriösa inlägg om papegojor eller ekorrar, utan lämnar ordet till dem som bloggen är riktad till.
Dagens elevcitatkör:
Är det acceptabelt att skämta på blogg? Får man visa bilder och skriva om ekorrar, papegojor eller bävrar? Själv tycker jag att det är sådana inlägg som gör bloggandet intressant, men det ska också finnas något äkta meddelande gömt i texten, det gör det både roligt och lärorikt att läsa om andras kunskap och erfarenheter. En blogg är till för att skriva om sina tankar och om alla tankarna cirkulerar runt ekorrar och deras underbara förmåga att fängsla oss, så tycker jag att man ska få skriva om det. Men jag kan förstå de som tycker att det är onödigt och störande att man skriver om mindre seriösa problem, när man egentligen kan skriva om allvarligare saker som ekonomin i världen eller andra nyheter. Men om det bara skrivs om skolrelaterade uppgifter så blir det lätt att bloggandet blir tråkigt, men jag tycker att det blir mindre tråkigt att ibland skriva om något man själv har intresse om, det kan vara en nyhet som man vill dela med sig av som berör.
http://squirrelsblogspectacular.wordpress.com/
Kan alla dessa skämt som kan vara svåra att tolka och uppfatta över bloggarna vara kränkande på något sätt, för andra som läser? Inte vet jag, jag andas ironi så för mig är det naturligt. Ha! Jag kan förstå de som faktiskt tar illa upp, oftast är det faktiskt från misstolkningar av en text. Det är svårt att avgöra om en person skämtar eller inte om man inte hör det från en röst som tar en annan tonart.
Själv tycker jag att det är bra att vi bloggar, det är ett riktigt bra sätt att få ut allt vi vill säga. Alla vår åsikter blir på något sätt lättare att få fram om man bloggar om det istället för att prata och skriva ett prov. Man får mer tid att tänka till vad man ska skriva och det blir lättare att uttrycka sig också.
http://christoffershelvete.webblogg.se/
Jag själv tycker inte det är vidare kul, jag gör det bara för att jag "måste" haha, under skoltiden såattsäga, annars skulle jag nog inte gjort det själv just nu iallafall. Men jag tycker dock det är roligt att läsa andras bloggar då dem skriver intressanta saker, jag har ett par bloggar som jag går in på dagligen och läser, när jag har tid över.
När det gäller under skolan då vi måste blogga lite då och då, känns det ok. Då man får skriva av sig och uttrycka sina egna åsikter etc. Det skulle klart funka om vi fortsatte att blogga vidare, om man själv tycker det är intressant som man ska blogga om, dock inte för mycket då det kan vara jobbigt om man får för mycket att skriva om
http://anz0ategui.blogg.se/
När man bloggar tränar man ju sig själv på att skriva, allt bättre och bättre hela tiden, och det är ju såklart en fördel!
Man får också en chans att få kommentarer kring det man skrivit, vilket är kul, för då blir bloggandet även lite som en disskusionsfråga i vissa sammanhang! Vilket kan vara mycket intressant ibland...
Det är kul att blogga, och oftast bra. Eftersom att hela min skola bloggar, och tvåorna om samma uppgifter ,så kan det vara bra att se saker och ting ur olika perspektiv och inte bara ens eget.
Det är viktigt att se omvärldens tankar, och inte bara mina egna!
http://nainab.blogg.se/
Jag kan erkänna att bloggandet hjälpt mig många gånger periodvis i mitt liv. Förut skrev jag dagbok (ni vet en sådan bok med lås som ingen annan än en själv fick lov att öppna), nu skriver jag blogg. Det är ett skitbra sätt att bearbeta saker och ting på, man gör tankar till ord och känner en ovanlig typ av lättnad. Det är ganska svårt att beskriva, eftersom vi alla skriver bloggar och har olika krav på vad som ska finnas med och inte finnas med. Men ni som skriver för att på något sätt få ut någonting som ni gått och grubblat på under en längre tid, ni förstår säkert vad jag menar.
En annan sak som faktiskt också är ganska bra med bloggandet, det är att man får en skrivarvana. Man utvecklar omedvetet ordförrådet desto mer man skriver, vilket är en väldigt bra träning för att senare kunna bli en bra författare eller skrivare.
Dessutom tycker jag att det är väldigt roligt att ta upp ämnen som väcker lite tankar hos folk och drar upp olika argument för och emot. Det är intressant att höra vad andra tycker och tänker om saker som man själv har en stark åsikt om, vilket man ofta får höra i någon kommentar om man skrivit ett inlägg som väcker känslor. På det sättet kan man lätt få igång en diskussion, kanske få andra uppfattningar som man faktiskt inte hade tidigare eller se saker från en annan synvinkel.
Nackdelar är alltid svårare att komma på, eftersom det inte är något som man vanligtvis sitter och funderar över (i varje fall inte jag). Men det är klart, kränkande ord och stötande argument är alltid något som kan vara ett problem. Många tänker väl som så, att min blogg är min blogg och jag får skriva precis vad jag vill i den - så tänkte faktiskt jag till en början. Men sanningen är att vi alla har en hel del skyldigheter när det gäller att yttra sig. I vissa fall får man inte lov att säga precis vad man vill, det är en regel som vi alla måste respektera. Mycket av bloggandet handlar till stor del av respekt. Respekt mot samhället, men framförallt respekt mot alla som individer.
När vi kommer in på frågan om det är ett bra system att använda oss av bloggar på skoltid, måste jag faktiskt säga ja. Jag tycker att det är ett smidigt och enkelt sätt att arbeta på. Det går snabbt och lätt att hitta information och man behöver inte konstant tänka på hur meningarna formuleras, eftersom det inte behöver vara skrivet med korrekt svenska.
http://saraemilieandre.webblogg.se/
Och det är ytterst viktigt att få folk att tänka till, om ens för en liten stund, för frågor som är essentiella för att vårat samhälle ska fungera på ett rättvist och bra sätt. Det finns en stor risk med det låga engagemanget i politiska frågor hos ungdomsgenerationen. Det demokratiska samhälle vi har försökt skapa vilar på engagemang, att folk går och röstar samt sätter sig in i hur vårt samhälle fungerar. För att uppnå detta kan en blogg möjligtvis vara ett bra sätt i kombination med "vanlig" undervisning i form av lektioner och inlämningsuppgifter. Men skolundervisning kan inte göra mycket mer än att ge folk en inblick i hur vårt samhälle är uppbyggt och fungerar, resten är upp till individen. Man kan ju leda åsnan till vattnet men man kan inte tvinga den att dricka.
http://markushehe.blogg.se/
En bra sak med bloggen är dessutom att man faktiskt visar en vilja av att modernisera sig och hitta nya lösningar på den ständiga frågan "Hur undervisar man omotiverade elever?".
Bloggandet som har införts på skolan är otroligt viktigt! Detta nya arbetssätt erbjuder eleven varierade skoluppgifter och låter henne/honom fördjupa sig i det som eleven själv finner intressant. Bloggar är ett ytterst kraftigt verktyg för att förmedla åsikter, ideer och funderingar. När vi (och alla andra som tittar förbi) läser varandras bloggar, kommenterar eller skriver egna inlägg diskuterar vi inte enbart vad som händer i världen men delar med oss av vår kunskap, tar fram möjliga lösningar på problem samt ger uttryck för våra tankar och känslor på ett sätt som gör bloggandet unikt.
Här ska även tilläggas att alla bloggar är unika, präglade delvis av våra intressen och delvis av vår personlighet. Jag själv bloggar för att dela med mig av den kunskap jag har (samt den nya jag får) och för att föra uppmärksamhet till viktiga händelser och problem i vår värld. Vissa bloggar diskuterar de nyheter de finner intressanta just denna vecka medan andra fokuserar på känslor och personliga upplevelser.
Det är just denna mångfald som gör bloggandet till ett säreget fenomen. Då mångfalden leder till ett unikt nätverk av röster, varav många kanske inte hade blivit hörda utan bloggandets introduktion, betonas vikten av dess roll i skolan.
Trots att internet är tillgängligt för människor världen över, medan klassrummet endast omfattar 20-30 elever, finns det en hel del personer som hellre delar med sig av sina åsikte på bloggen än i klassrummet. Det är klart att dessa elever också måste låta sig höras!
För övrigt är bloggandet otroligt viktigt för att sprida kunskap, åsikter och ideer vidare. Bloggarna är ett instrument som hjälper våra åsikter att höras världen över, därför är bloggar som del av skolundervisningen ett mycket bra koncept!
(Kommentar av Kajsa)
Blogga om att blogga
Elvcitat
Jag ställer mig själv frågan varför jag bloggar egentligen? Det är som en drog. Det är så skönt att sätta sig vid bloggen och bara skriva av sig. Få skriva om allt från skolans exilens till den sammes undergång. En brefielse att få ventilera sina åsikter och bara kunna säga vad man vill om allting. Så länge det inte skapar oreda i den mån att det man skriver inte är stötande eller kränkande mot någon.
http://schtumpen.blogg.se/
Det känns skönt att man kan sitta och skriva lite när man vill, även om man skriver lite mer än bara nyheter osv. Det får en även att börja blogga om annat i ens liv. Och det är faktiskt kul att komma in i "bloggvärlden". Jag har börjat läsa andras bloggar mer och mer sen jag själv började skriva!
http://emyforsen.devote.se/
Flera uttrycker dock en svårighet om att hålla skrivlusten vid liv.
Elevcitat
Att blogga är en konst som är spännande och roligt till en början men efter tiden går, så sjunker spänningen och så gör också inläggen tills en dag då man måste blogga för det är dock en obligatorisk uppgift som man måste göra.
http://stekisbloggen.blogspot.com/
Till nästa säsong av Humanus dokesopa skall jag försöka utveckla olika sätt att hålla det bättre vid liv, tex genom mer uppföljningar eller se till att feed-backen blir bättre, tex genom att lägga större vikt vid kommenterandet. Mot slutet har jag haft svårt att hinna med det som jag skulle önska , men skulle framför allt uppmuntra till att alla kommnetera varandra mer. Jag tar gärna mot förslag på hur det skall gå till.
Flera diskuterar huruvida det är bra eller dåligt att bloggandet förutsätter att vi även uttrycker egna uppfattniningar och åsikter.
Elevcitat
Några kanske tycker att det är fel att vi blir tvingade till att skriva våra åsikter, då faktiskt vem som helst kan läsa dem. Men jag anser inte att detta är fel. Det är faktiskt ett fritt land, och vi har rätt att ha våra egna åsikter. Sen om man vågar/vill dela med sig av dem eller inte är väl upp till var och en. Men jag har inga problem med detta. Vissa kanske inte heller anser att det är ett "riktigt" undervisningssätt. Det höll jag faktiskt med om förrut. Men om man tänker efter så har det faktiskt varit väldigt givande. Vi har själva fått välja vad vi har velat skriva om inom samhällsämnet, vilket har gjort att vi har kunnat sätta oss in i saker som vi själva tycker är intressanta, och som faktiskt har varit nyttigare än en del andra saker vi har gjort i skolan...
http://fridaarlemyr.blogg.se/
Jag har lärt mig att uttrycka min skriftliga förmånga genom bloggen och har lärt mig att föra fram mina åsikter på ett effektivt sätt, samtidigt som jag fått en respons av folk vilket har gjort mig ännu mer pepp på att skriva.
http://emmelielundin.blogg.se/
Men när man bloggar kan man skriver man ungefär en halv sida, och samtidigt får man fram sina åsikter, det mesta man skriver i en blogg är ju egna åsikter. Detta har ju varit en fördel för mig, men jag vet att många inte gillat att blogga, eftersom det har svårt att uttrycka sina åsikter. Men samtidigt så är det en stor del av samhällsämnet, att kunna uttrycka sina egna åsikter, och kunna göra det på ett bra sätt.
http://saaraoo.blogg.se/
Andra beskriver bloggandet som en allt mer betydelsefull del av samhällsdebatten på gott och ont, men som skolan inte bör ställa sig utanför.
Elevcitat
Att skriva en blogg har blivit en liten del av vardagen för många, för vissa är det även en mycket stor del av vardagen. Att uttrycka sina känslor och/eller åsikter har blivit större än någonsin. Numera känns det inte lika nödvändigt att delta i en självklar demostration eller hungerstrejka på plattan. Nä nu när bloggvärlden har fått sån stor uppmärksamhet som den har uppnått så har det börjat bli ett självklart ställe för att uttrycka vad man tycker. Så vad vore inte bättre än att kasta in skolan i bloggvärlden...
http://post-party-depression.blogspot.com/
Den största faran som flera tar upp är att kan ge utrymme till personliga påhopp, såväl avsiktliga som oavsiktliga.
Elevcitat
Det finns dock några saker som jag ogillar med bloggar. Det är när folk syftar på folk indirekt. Att man gör personliga påhopp på så vis att man känner sig träffad om man är den som är personen i fråga.
http://deliavercelli.blogg.se/
En svårighet med att kommunicera med text är ju att det lätt kan uppstå misstolkningar. Ironi kan lätt missförstås. Något skulle kunna uppfattas som ett påhåpp eller stötande, utan att det finns minsta asvikt till det. Därför är det viktigt att om någon känner sig utpekad eller kränkt vågar säga ifrån, så att eventuella missförstånd kan undanröjas.
Var inte rädd!
Vi tvingas alla ibland genomlida svåra förluster och sorg.
Nästan varje dag hittar jag väldigt starka beskrivningar av smärtsamma upplevelser på bloggen. Jag är övertygad om att det är viktigt och kan vara en stor hjälp att våga uttrycka även de svåra erfarenheter. Att formulera och uttrycka vad som är svårt är ett sätt att få bättre grepp på vår situation.
Men det kräver ett stort mod och mognad
Det finns många problem vi kanske inte kan göra så mycket åt, det finns inga lösningar. Men att veta att någon lyssnar och delar våra erfarenheter inger alltid en tröst. Att gå undan och inte vilja besvära dem som vi märker har det svårt, är tyvärr en allt för vanlig reaktion. Men att läsa eller lyssna om hur andra förmår hantera sorg och omvandla det svåra till livsmod ger även kraft till den som lyssnar.
Vi har därför anledning att vara tacksamma för alla som vågar uttrycka sorg och smärta.
Det finns inget som inger mig större respekt än just en sådan förmåga att beskriva der smärtsamma på ett hoppfult sätt. Dagens elevcitat som beskriver en sådan sorg -det vackraste, klokaste och mest livsbejakande hedrande minne jag fått förmånen att ta del av.
Tack!
Dagens elevcitat.
Jag tycker att min pappa är den bästa jag känt, om jag ska jämföra honom med många andras pappor. Men sedan tycker de säkert samma sak om sina egna. Alla dåliga minnen försvann när han dog, det finns bara de positiva minnena kvar.
Det är fortfarande jobbigt när folk frågar hur det är; jag har gått vidare, men jag kommer aldrig att glömma honom och jag är fortfarande ledsen då och då.
Pappas bortgång har fått mig att sätta upp mål i livet eftersom jag nu vet att det kan sluta snabbt, utan förvarning, och då vill man inte upptäcka att man har slösat bort en hel livstid. Om man ska se på det positiva så får jag tacka pappa för ett bra startkapital i livet som gör det lite lättare att nå målen.
Det som jag har upptäckt att man oftast inte uppskattar saker förrän de inte finns längre, så ta vara på allt och alla i din närhet; du vet aldrig när du får se den eller det igen.
Jag avslutar den här bloggen med en dikt som dök upp i mitt huvud när jag låg i sängen och kollade på min julstjärna i fönstret förra året (jag brukar inte skriva dikter, det här är en engångsföreteelse, och en rimlös sådan);
Let the golden star shine over me,
Like a protecting father high up in the sky.
Tack för en bra uppväxt, jag kommer alltid sakna dig och du kommer aldrig bli glömd.
Äntligen, snart halvlek
Sista måndagen innan det efterlängtade lovet.
En välbehövlig halvtidsvila. Jag läser många bloggar som ger uttryck för stress och press. Jag har förståelse för att skolan inte alltid känns så upplyftande. I en diskussion i fredags hörde jag flera elever uttrycka en känsla av att vara nära att kollapsa eller uttrycka en stark vantrivsel. Och det är väl knappast en tröst eller uppmuntran att det knappast är lättare i arbetslivet. Och om ni frågar mig, så upplever jag tyvärr att vi lever i ett samhälle som på många sätt blir hårdare. Regeringen har tex löst frågan om utbränningen, genom att helt enkelt förhindra sjukskrivning av det skälet. Villkoren hårdnar. Samtidigt som vi är på väg in i allt sämre, allt mera osäkra tider , som utan tvekan kommer drabba alla som är på väg ut i arbetslivet de närmaste åren.
Det är ju inte något vi bara skall acceptera de försämrade villkoren utan självklart göra vad vi kan för att förändra. I skolan är jag övertygad om at vi lärare kan och bör försöka få det att fungera bättre tex genom bättre planering och lyssna till vad eleverna befinner sig. Men det handlar även om vår egen förmåga att lyfta oss, inte hamna i onda cirklar utan försöka förhålla oss så kreativt och konstruktivt som möjligt
Det finns inge givna lösningar. Men jag är övertygad om behov av att ibland stanna upp, få tid att smälta och få bättre perspektiv på vad vi skulle kunna få till bättre. Jag tänker mig det som ett behov av halvtidsvila.
Det händerju inte så sällan att ett lag kan komma ut till andra halvlek som ett helt nytt lag. En bra coach kan få alla att förstå vad om behöver rättas till kanske ändra positioner, och samtidigt inspirera till att få nya krafter, tilltro till att det är möjligt att vända ett underläge.
Den svåraste perioden , där de flesta känner sig nere för räkning är utan tvekan 2:an, och förmodligen är de två sista månaderna den allra tyngsta perioden för många. Men nu har ni avverkat den första och för de flesta svåraste första halvleken. Förhoppningsvis vänder det nu,ni kommer gå ut som ett nytt lag i den andra halvleken medan vi går mot en ny vår.
Jag är övertygad om att vi kan vara vår egen coach. Men för att det skall var möjligt måste vi som sagt stanna upp, och försöka formulera problemen och möjligheterna. Ett sätt kan vara att skriva blogg. Där vi också möjlighet att uppmuntra varandra.
Men viktigast av allt ge sig utrymme att njuta, känna glädje. Därför vill jag sälla mig till att dem som i motsättning till Tobbe vill se julen som en glädjens högtid, en möjlighet till att just stanna upp, ta det lugnt, vila och få nya krafter. Men det förutsätter att vi inte hakar på all hysterin som jag antar Tobbes julskpepsis är en berättigad reaktion på. Det gäller att göra det på sitt eget sätt.
Låt oss hämta inspiration till det i:
Dagens elevcitat
Jag säger bara: Äntligen!
Marken är alldeles täckt av vit snö, det är minusgrader ute och vägarna är hala som isbanor. När man promenerar från huset till skolan på morgonen kan man känna doften av röken ur skorstenarna, vilket tyder på att folk eldar på inne i brasan. Julstädningen är gjord och julpyntet är framplockat. Nu är det bara granen som saknas, sen, sen är allt på plats. Jag älskar vintern, kylan, alla varma tröjor, kvällsfikan med glögg och lussebullar, julskivorna, de mörka kvällarna och allt annat som hör julen till. Om man bortser från de otroligt vackra färgerna på hösten, så kan nog vintern vara den finaste årstiden vi har. Eller, vad tycker ni?
http://saraemilieandre.webblogg.se/
Säsongsupplösning
Dagens elevcitat
Det är kärlek i luften på Humanus nu i jultiderna.
Stefan och Mira trevar fortfarande, har gnistan försvunnit?
Liselott har kommit in i bilden, hennes uppmärksamhet jämtemot herr Persson har fått Stefan att bli avundsjuk, kommer Liselott vara den som splittar på Humanus nya kärlekspar Stefan och Mira?
Även Micke vill vara med på ett hörn, vad händer om Stefan flyttar iväg med Liselott, vem ska då göra kaffet på morgonen, Tobbe kommer ju och går som det passar honom, utan att bry sig om andras känslor, han kan inte vara den Micke ska behöva luta sig på i hårda stunder, han behöver Stefans lugn och trygghet, inte Tobbes flyktiga svar om "lediga tisdagar".
Nä, detta måste stoppas innan Humanus fallerar totalt, Liselott får hålla sig till sin man, Stefan måste hålla sig kvar vid Mira, det är den enda lösningen innan en kedjereaktion kommer sluta i Humanus undergång.
http://iaselin.blogg.se/skolblogg/
Följ den spännade upplösningen i nästa veckas sista avsnitt ackomponjerad av julemusik.
För nu är hög tid att önska från oss all till er alla en mycket välbehövlig helg.
There Is A Light That Never Goes Out
Mina blogginlägg har som vissa konstaterat under senare tid inte levt upp till de högt ställd förväntningarna. Vi behöver nog alla ett break nu. Men Juletiden närmar sig med tippe- tappande steg med lovet vi alla så innerligt länge längat till. Ljuset i tunneln. Julstämning ha redan infunnit sig här och var på bloggarna. Medan Tobbe sina vana trogen gör ännu ett spektakulärt utspel om sin motvilja mot hysterin. Vi anar även här den religösa tematik som då och då bryter fram i bloggarna i
Som rappats om tidigare:
öh, jesus, se nu va du har gjort
för om du inte blivit född hade vi sluppit den högtid
med tomtar, lutfisk och kvalmig med glögg
vid nån risig gran och som ackompanjemang
får man överdoser utav bjällerklang
å när dom återigen rullar kalle ankas spratt
till mer gråt än skratt, ja då vet man att:
Men nu lanserar Tobbe en ny era. Morrisey och Smith, som i varje fall får mig att bli en smula religös. För vem annars än Manchetestersonen kan sjunga hymner till Gud eller Roy Keane ! För er som till skilland från Oskar har koll på gamla hjältar.
Roy's keen oh Roy's keen
Roy's keen oh Roy's keen
We've never seen a
Keener window-cleaner !
Men Morrisey har ett budskap som kanske även kan få Tobbe att föronas, och helt enkelt förlåta!
Dagens Morrisey citat:
I was a good kid
Through hail and snow I'd go
Just to moon you
I carried my heart in my hand
Do you understand?
Do you understand?
But Jesus hurt me
When he deserted me, but
I have forgiven Jesus
For all of the love
He placed in me
When there's no-one I can turn to with this love
En nya era. Jag är helt med Tobbe i sin lansering av Smith/ Morrisey. Så låt oss alla sjunga med i " Now my heart is full"
http://se.youtube.com/watch?v=ExyshBwr9JE
Gud, fotboll och geografi
Vissa dagar går det på tomgång. Jag pratar oinspirerat på om sånt jag måste, eleverna ser på mig med tomma blickar. Jag har även förståelse för att många elever är trötta på mitt bloggande. (Men jag uppmanar alla som tycker bloggande gått får långt att genast skriva ett blogginlägg om det, eller va? )
Men så händer det !
Men när så jag trött och sliten vänder tillbaks till min trygga bas ovanvåning för att förstrött surfa genom eventuellt nya blogginlägg så hittar jag ibland häpnadsväckande vittnesbörd på att något ändå gått fram.
Dagens elevcitat är en imponerande betraktelse över Gud fotboll, och geografi.
Jag har tvingats till något så drastiskt som att starta upp min blogg igen. Grunden för detta beslut ligger i att de vi valt att kalla "lärare" helt klart missbrukar sin makt. Inte bara deras idéer om att vi tycker det är bra att de lägger ut sina uppgifter på blogg utan även när deras förvirrade tankar om att det är dåtid i fotboll som betyder något.
Jag drar en djup suck när jag sitter på Stefans Geografi lektioner och tvingas lyssna på hur Norrköpings guldålder kom och försvann. Jag kan väll acceptera att en gammal förvirrad karl inte förstått sitt eget bästa,
Det var inte meningen att sjunka så lågt som till att blogga, men det känns som om det är det ända sättet att nå fram till de förövrigt ganska storsinta lärarna. Det är väll som med allt annat jag lämnar in, hoppas att de hinner komma till poängen innan de ratar den... Ska bara sluta med att säga att när Stefan väl läser det här har väll debatten dött för länge sedan, men ungt är bäst, fast man skall ju komma ihåg att historien formar nuet.
http://oskarprahl.blogg.se/
Debatten lever vidare!
Tisdag morgon på ovanvåningen, planeten jorden: Kaffe med dopp
Tisdagagsmorgonen är speciella här på ovanvåningen. Mikael vill ju så gärna att jag skall känna mig extra tillfreds , så han kliver upp tidigt i ottan för att försäkra sig om att kaffet skall vara klart när jag dyker upp. Eftersom han vet att jag ibland tycker om och sitta för mig själv och stillsamt begrunda tillvarons mysterium över en kopp, drar han sig diskret undan ut i korridorerna. Jag tror tom han håller lektion, men mer vill jag inte veta. Tobbe däremot vågar sig inte ens hit sådana dagar, det blir för mycket känslor. Så han sitter hemma och läser oroligt alla bloggar för att försäkra sig om att han inte missat något.
Men bästa av allt: Vad gjorde jag utan alla mina elever. Sebastian som inte enbart tagit på sig rollen att bistå mig i och skydda mig genom allt känslotumullt inom big-five, har nu även erbjudit sig ta hand om papegojan till helgen. För jag karar inte mer, när den bevakar alla mina förehavanden under min korta tid i frihet utanför buren. Det är en sak att den sitter upp i ett hörn och mycket kritisk granskar mina tafatta ömhetsbetygelser, men alla komentarar typ " tjockis" jamar som en katt , imiterar flyglarm eller visslar "Always look at the bright side"
Alla kommentarer och inlägg jag avnjuter som dopp till mitt kaffe. Som får mig att känna en djup tillfredställelse trots allt som kan gå fel eller få oss att känna oro och misströstan. Här på planeten jorden."Det blir aldrig bättre än så här".
Tisdagsmorgonens elevcitat:
Men en människas liv kanske är som att baka en kaka. Ett visst antal ingredienser finns i alla människors liv,även om man lever som vi gör, måste vi ha en deciliter oroande för att kakan ska bli god när den är klar. Så vi går och oroar oss över småsaker. I ett flyktingläger i afghanistan får människorna glädjas åt småsaker så att det får i hop sona tre deciliter lycka.
http://olovisa.blogg.se/
Igen
Men vi forsätter. Men Mikael är i högform och spottar ur sig djupssiniga bertaktelser över sitt liv mot bakgrund av de världhistoriska skeekden. Läs begrunda och kommentera!
Men det pågår många diskussioner på bloggarna som jag om jag bara fick tid skulle vilja samla ihop, men som jag får återkomma till. För nu går jag hem, den näst sista skolmåndagen innan jul!
Dagens elevcitat
Jag blir uppriktigt upprörd över hur många som verkar tycka att striktare regler och hårdare straff är lösningen på problemet, och att dessa tankegångar verkar vara de överlägset mest framträdande i svensk skolpolitik. Samtidigt som den mer liberala uppfostran -både i skola och den i allmänna- har sina brister, finns det precis som i all annan politik inget perfekt tillvägagångssätt, utan man måste välja det minst dåliga. Där finns inte det som skolpolitiken verkar luta åt idag, och det går enkelt att lista ut bara genom en enkel analys av människors sociala psykologi och funktioner. För att dra ett exempel många bör känna till: föräldrar som skapar disciplin gentemot sina barn med hjälp av våld och bestraffningar istället för kommunikation får en relation byggd på rädsla. Många av dessa barn kommer också lyda sina föräldrar, men det är också dem som kommer agera våldsamma och "bråkiga" i andra situationer för att lösa sina konflikter, då det är på detta sätt de blev uppfostrade.
http://harty.blogg.se/
Kris i bilindustrinuppgift i Geo A
Den internationella finanskrisen leder till en lågkonjunktur som speciellt drabbar vissa dela av näringslivet. Bilindustri när speciellt utsatt, där 1000-tals arbetare rkommer bli avskedade!
Varför? Regeringen kom med ett krispaket för att stödja utsatta delar av industrin.
Skriv ett blogginlägg på minst 1 sida om bilindustrin situatuion ur ett globalt perspektiv.
Lägg märke till att de länkar jag lägger ut i vissa fall är ledare elelr bloggar med bestämda åsikter! Det är vikigt ni bildar er en egen uppfattning och motiverar den!
Läs :
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3926813.ab
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=860340
Vilken kritik kan riktas mot krispaketet?
På vilket sätt skiljer sig svenska regeringen krispaket från andra länders krispaket.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3928479.abhttp://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_2143143.svd
http://di.se/Nyheter/?page=/avdelningar/artikel.aspx%3FArticleID%3D2008%5C12%5C08%5C315135%26o%3Dsp3%26SectionID%3DEttan%26menusection%3DStartsidan%3BHuvudnyheter
Vilka problem finns det med att staten går in och stödjer bilindustrin. Kan man dra paralleller till tidigare kriser tex på 70-talet.
Läs Niklas Ekdahl ledar krönika i DN
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=860570
Hur viktiga är Saab och Volvo för Sverige ekonomi?
Vilket eget ansvar har bilindustrin för att hamna i kris! Borde de satsas mer på utveckling tex av mer miljövänliga bilar?
Läs:
http://jinge.se/mediekritik/strunta-i-omoderna-bilar.htm
Vad talar för eller emot att det är kommer att finnas tillverkningsindustri i Sverige om 20 år?
Fredag hela veckan!
Så åter igen, vad i alla längtat efter. Fredagen som en symbol för frihet , möjlighet att få ta det lugnt eller göra vad vi vill . Jag vet inte varför det måste vara så! Att vår vardag lätt tenderar bli allt för pressad av alla krav, allt vi måste hinna med . Det är egentligen ingen skillnad för elever eller lärare. Vi vacklar stundtals fram genom dimman med allt för många måsten som en börda. Jag vet att många har det tufft just nu, det blir lätt en hets inför slutet av terminen, vilket många bloggar vittnar om och vi måste göra vad vi kan för förhindra det och underlätta.
Dagens elevcitat:
Jag är så himmla trött på skolan nu! Seriöst, jag pallar inte detta mera. All stress och tidiga morgnar, vad fan är detta liksom? Vi borde få ledigt inte bara på helgen, utan också varje onsdag såhär i slutet på terminen.
Jag är så trött och så okoncentrerad just nu i skolan, att det känns som om all information går in i det ena örat och kommer ut ur den andra. Varför måste vi stå ut med all stress, bara för att lärarna är dåliga på att planera? Om de istället kom på att det inte finns så mycket tid som de tror, så skulle allt gå mycket lätare. nu drar jag i och för sig alla lärare över en kam, det finns vissa som än så länge verkar ha planerat det hela väldigt bra. Och alla inskränkta människor i skolan som inte vill prata med andra utanför sin "grupp". Jag menar, spela roll? Klart att man inte kan vara kompis med alla! Men man ska ju ändå kunna klara av att umgås med andra, för annars är man inte så social som man själv tror. Men allt är såklart inte tråkigt med skolan, men nu såhär i slutet av terminen börjar man bli lite för trött.
http://nellih.blogg.se/
Jag upplevde själv skolan just så, som mördande tråkig. Och om sanningen skall fram , händer väl att jag som lärare får kämpa mot samma tristess.Men jag är övertygad om att det går att förändra, att försöka göra skolan mer stimulerande och givande. Och som dagens elevcitat framhåller! Det handlar om hur vi fungerar tillsammans.
För det mesta, nästan varje dag, upplever jag ljusglimtarna, framför allt tack vara mina elever och kolleger, som varje dag ger mig uppmuntran och inspiration, att jag glömmer bort alla negativa aspekter. När Mikael leter upp papegojrecept, tar över alla mina lektionen. Tobias sköter min lektionsplanering genom att välja de rätta filmerna och förser mig med rätt bakgrundsmusik. Som övervåningens nya slogan proklamerar . "Det blir aldrig bättre än så här".
Att stanna upp, och faktiskt njuta vardagens ögonblick av fest. De finns alltid där, om vi bara orkar lyfta oss till "Fredag hela veckan", trots allt . Låt oss tillsammans hjälpas åt att upptäcka det! Kanske genom att blogga , eller ta vara på varandra på alla tänkbara sätt bortom alla trista fastlåsta gruppringar .
Men nu, väntar friheten!
Glöm inte att ta vara på att njuta av den , och tända ljusen!
Djupt personligt om papegojor
Jag är rädd för dem!
Länge trodde jag, att jag var räddad genom att glädjas åt ekorrens lustiga krumsprång. Men nu är de här med papegojan. Jag förstår inte? Varför? Hur gör man?
Tänk er själva. Ni sitter och försöker vara trevlig, ömsint, visa intresse, säga rätt saker. Men hela tiden sitter en sån där figur 20 cm från dig och råblänger med huvudet på sned. En mycket stingsligt psykobird , som fäller kommentarer som "hej då" och då och då immiterar en brakfis samt visslar tysk marchmusik. Jag är fullständigt chanslös.
Hur kunde det bli så?
Jag läser på nätet om papegojan Alex , som visat sig ha en intelligens i nivå med en delfin eller apa, dvs förmodligen totalt överlägsen en människas.
Jag är rädd! Hjälp mig! Jag behöver allt stöd jag kan få. Om ekorren kunde ge ett 20-tal kommentarer. Hur med papegojan?
Min enda tröst är att begrunda Monty Pytons mästerverk " dead parrot" om och om igen.
Dagen Monty Pyton citat
Its not pinin,' it's passed on! This parrot is no more! It has ceased to be! It's expired and gone to meet its maker! This is a late parrot! It's a stiff! Bereft of life, it rests in peace! If you hadn't nailed him to the perch he would be pushing up the daisies! Its metabolical processes are of interest only to historians! It's hopped the twig! It's shuffled off this mortal coil! It's run down the curtain and joined the choir invisible! This.... is an EX-PARROT!
http://uk.youtube.com/watch?v=4vuW6tQ0218
Väven
Det kanske främsta syftet med bloggeriet är att formulera, uttrycka och dela alla de berättelser som vi upplever vår tillvaro, oss själva och varandra genom. Erfarenheter, drömmar, besvikelser eller förhoppningar som ständigt omformuleras stakar ute en väg genom dimman.
Berättelserna spinner den röda tråd med vars hjälp vi vi trevar oss fram genom labyrinterna.
Men vi är aldrig som ensamma som vi ibland känner oss.
Dagens berättelsetråd 1:
Att känna sig ensam är en utav mina största rädslor men jag har insett att jag måste lite på de vänner och familj som jag har för de går ingenstans om inte jag ändar på de. De riktiga vänner som man har kommer att finnas kvar oavsett vad som händer eller hur lång tid de tar mellan man pratar och träffas. Som tex jag och Delia snackade knappt med varandra på ett år när vi bodde i usa men när vi träffades igen så var det precis som vi aldrig varit ifrån varandra och det är äkta vänskap. Jag har kommit till den punkten att jag hellre har få nära vänner än många "vänner" som jag inte kan lite på. Man mår bättre som människa av att ha någon riktigt bra vän eller någon man kan prata om allt med. Ofta finns dessa människor i ditt liv men du vågar inte släppa in dem för att de är för jobbigt att öppna upp sig själv. Att dela med sig av ens dåliga sida är inte att visa en svaghet det är att vara mogen och våga ta tag i sitt liv.
http://emmelielundin.blogg.se/
För trådarna vävs samman, genom att vi tar del av varandras berättelser så att mönster framträder som skapar mening och förståelse. Som återspeglas här på bloggen eller webben, som det spindelnätet som fångar in oss eller den ständigt skiftad väv skapar nya förutsättningar.
Det kan aldrig finnas eget givet mönster att utgå från. I själva aktiviteten när vi formulera våra gemensamma berättelser, bryts ständigt gamla inkörda mönster ned medan nya framträder. De kan ibland förefalla fragmentarisk och sönderrykt men är en del av den kreativaa processen, där en ny ordning uppstår ur kaos, som föder fram nya bilder.
Men även genom att de stora omvälvande berättelserna vi följer i nyheterna eller historien bryts ned och återskapas genom egna personliga erfarenheter.
Läs Darios inkännande berättelser som på ett gripande sätt visar hur de stora världsskeenden får återverkningar i våra personliga liv, genom en personlig och levande beskrivning av en närståendes situation. Som inleds med:
Dagens berättelsetråd 2:
Now it's personal
Finanskrisen är någonting som nästan under veckor känts något så avlägset. Någonting som inte drabbar mig, en student på Humanus Gymnasium, eller min familj. Varför ska jag bry mig om huruvida människor i USA ska klara av sina lån? Eller varför Storbritannien vill att Islands ska klassas som en terroristnation. Det var inte förens fredagen den 21:a november som verkligheten kom ikapp mig.
http://darioforpresident.blogspot.com/
Det kan ibland tyckas att vi inte har så mycket att säga. Josefin börjar ett inlägg med att konstatera att hon inte riktigt vet vad hon har att säga. Men beskriver sedan väldigt viktiga egna erfarenheter.
Dagens berättelsetråd 3:
Hysterin har inte närmat sig än, är inte det konstigt? Kanske slår den ner som ett bombnedslag slag snart men man brukar ändå känna spänningarna innan detta händer, det finns inga spänningar än.
Jag sitter i lugnet av fredagens eftermiddagen med tvåor, de är lugna, samlade och känner ingen spänning i luften. Men vi, nuvarande treor kommer ihåg spänningarna vi hade, alla som började gå in i väggen, mig själv inräknat, för att det blev för mycket, kraven blev för stora och lärarna för egoistiska, deras ämne var viktigare än alla andra ämnen. Jag ser tillbaka på den tiden med obehag, den var hemsk för många av oss, men den tiden är försvunnen, inte bara för oss, men även för de andra, nya tvåorna
http://iaselin.blogg.se/skolblogg/
Förhoppningsvis är det så att andra kan undgå hamna i samma svårigheter som oss bra genom att vi återger och delar med oss av våra upplevelser och erfarenheter,
Så forsätta och skriv , läs och kommentera, för bidra till Humnausväven som förhoppning är knuten samman av så starka trådar att den kan bära nya svårigheter och möjligheter.
"Alla har en bra stund "
"Det blir aldrig bättre än så här."En vanlig replik från ovanvåningen.
Tobbe och jag har övergått till nästan enbart kommunicera genom bob hund texter. Jag säger: "Nu skall vi dansa efter min pipa" Han svarar "Skall du med -nej". Men de är ju en frihet under ansvar. Idag har han helt sonika stannat hemma! Det sista jag hörde honom nynna innan han försvann var. " Jag skulle kunna säga att jag inte hittar hem men det gör jag , tror,jag" . "Men här upphör allmän väg!" Det är inte ok , "Just när man tror att allt ordnar sig " Tobbe! Du skall vara här och sköta dina sysslor. "Nånting , jag känner att nånting måste göras"
Mikael däremot, går från klarhet till klarhet, kommer hit en halvtimma före mig, för att försäkra sig om att kaffet skall vara i ordning. Han hinner oftast inte själv att dricka det för att han måste rusa iväg på lektion för prova sina nya pedagogiska innovationer. Läs om alla hans tisdagbravader på hans blogg. Tisdagar är han alltid på sina absoluta topp. När han kommer tillbaks talar lugnande med mig om papegojor! Vad mer kan man begära?
Men min blogg har inte fungerat som den ska. Jag kan ännu inte kopiera, så det blir inget elevcitat. Istället en cliffhanger. I morgon forsätter berättelsen om Humuns, där jag utlovar ett mycket tänkvärt citat av Josefin....
to be continued
Måndagen efter
helgen 48, som jag och många andra firade helt enligt Bob Hund recept.
Se Tobbes blogg
http://kingtobby.blogg.se/2008/november/helgen-v48.html
Hyllningarna till Mikael som fyllde jämt i år i går , fick dock kanske lite väl överdrivna proportioner. Jag säger inget om de manifestationer som skedde på stan, men den kampanj som inletts på hans blogg att han skulle upp på big5- lista!? Men kanske det finns andra sätta att stötta Mikaels kamp för erkännande . På en elevblogg refereras till en skola där någon kandiderade till att bli en manlig lucia. Jag lanserar härmed Miakel som kandidat till Humanus-Lucia 2008!
Dagens elevcitat:
Jag tycker att det är ovanligt med en manlig luciakandidat men vill dem försöka att ha det så har jag inget emot det. DEt kan vara ganska roligt också och komma på någonting nytt och inte ha samma om och om och om igen. Tycker bara att det är förjävligt att folk ska tracka han och kalla honom för taskiga saker bara för han står för en sak som de andra inge gör:
http://angelsblogg.blogg.se/
