stefanshumblogg

Vi segar oss vidare. Väldigt många elever känner sig pressade nu.  Det är möjligt det blivit allt för många inlämningsuppgifter och prov på en gång, även om vi försökt fördela det. Samtidigt handlar det ofta om att man kommit efter, har gamla uppgifter kvar, vilket gör att man inte hinner med de nya. Det är förmodligen den vanligaste orsaken till IG. 

Att skjuta på allt som känns trist, gör vi väl oss alla skyldiga till, men leder sällan till att det blir roligare en annan dag, som ibland aldrig kommer.

De flesta människor skjuter upp till i morgon vad de borde ha gjort igår. Edgar Watson Howe

Men att ha allt för många tråkigheter och förpliktelse efter sig inverkar både på självkänslan och ens mående, befäster en självbild där man  inte tror på sin egen förmåga. Lätt att hamna i onda cirklar, där vi av besvikelse över våra misslyckande inte förmår att ta tag i nästa utmaning osv.

Hur tar vi oss ut ur detta ekorrhjul?
 Jo, genom att mata ekorren, släppa den fri,  och glädjas åt dess exakta, energiskt smidiga rörelseschema.  ( Är förövrigt grymt besviken på att ingen kommenterat min fina ekorrebild i ett tidigare inlägg ).
Kolla in !

Om allt känns som måsten och förpliktelse finns inget utrymme för kreativitet och lust. Vi kör fast i oss själva, springer runt i dystra tankars cirkelgång.  Det finns bara ett sätt att bryta det. Genom att tala med någon som kan lyssna. Att uttrycka och formulera vad vi upplever, är att öppna för en kreativ process. Genom att rikta det mot någon annan välvillig själ, skapas både distans och engagemang och kanske rent av lust.  Vi kommer åt , kan urskilja, sätta i sammanhang och förhoppningsvis se nya vägar. Att skriva kan i bästa fall innebar samma kreativa process.

Inom kreativitetaforskning betonas ofta begreppet flow . Med detta menas ett psykiskt tillstånd , där någon blir helt absorberad  och fokuserad på en utamaning , så att denna inte känns som en ansträngning , utan istället ger en känsla av lust och som stärker ens självförtroende.  Alla som spelat fotboll känner igen känslan när allt stämmer, vi spelar som i trance , vi känner hela kroppen redan när vi närmar oss bollen att den kommer sitta i krysset eller vi kommer göra den   perfekta timade glidtacklingen.  En total närvarokänsla i nuet, i ett samspel med omgivningen.

Detta händer även ibland när vi skriver.  Det tar fart av sig själv, vi är så inne i texten att vi glömmer bort att oss själva och våra motiv ( tex att vi är tvungna att skriva en inlämningsuppgift) och det öppnas helt  nya tankespår  och perspektiv.

I många av mina så populära inlämningsuppgifter lägger jag stor vikt vid förmågan att diskutera och reflektera. Vad menas med det? Kan man diskutera med sig själv, ställa sig själv frågor? Uppenbarligen. Det kräver först en förmåga att, urskilja och bedöma vad som är väsentligt. Sedan att formulera och utrycka detta, sätta in det i ett sammahnag , genom att vrida och vänd a på det , se det från flera håll, som gör att vi kan se nya perspektiv . Det skapar nya frågor som ger nya svar som leder till nya frågor. En  dialog mot vad redan trodde oss veta, och vad vi kan förmedela.

Dagens elvcitat får bli ett exempel på just en sådan kreativ refelktion:
Men samtidigt är det svårt att i längden bli arg på en majoritetspreferens. Ska man tänka rent demokratiskt är det inget fel alls i att det är dessa typer av bilder som röstas fram, snarare är det ett direkt resultat av att fler människor verkar föredra dem. Om jag anser att detta innebär felande moral med en mer eller mindre bristande kvinnosyn har det egentligen ingenting att göra med den demokratiska processen. Jag kan anse detta och ha rätt till det, men de har också lov att anse sin sak utan att jag (som ensam person) kan komma och ändra på det.

http://harty.blogg.se/