stefanshumblogg

Egentligen tycker jag vi kan släppa fruktfrågan, så länge som nolltoleransen efterlevs. I stort sett fungerar det. Det är faktiskt en stor skillnad. Det betyder inte att vi löst ordningsfrågorna, men att vi har grepp över det.
Men jag skulle vilja lyfta frågan till ett högre plan.  Vi får inte fastna i ordningsregler hit och dit utan bör diskutera likabehandling i praxis ur alla dess synvinklar, vilket Sebastian tidigare varit inne på. Elevrådet håller på att tillsätta en grupp. Det är mycket bra!

Jag ser även en risk att vi börjar jaga syndabockar i ett vi och dom-tänkande, som enbart är ett annat sätt att undfly allas ansvar.

Många samhällsfrågor beskriver en pendelrörelse, om samhället från 70-talet och en bit framåt  kan ha uppfattats som präglat av en missriktad flum tolerans eller snarare en allt för slapp hänt-låt gå mentalitet, hör vi idag allt mer rop på hårdare tag. Jag tror vi bör se upp med det.!När skolministern beskriver skolan känner jag inte igen mig i problemskrivningen eller de enkla snabb lösningar som förespråkas. Ge betyg i uppförande och ordning så har vi löst alla problem

 . 

Själv skulle jag vilja eftersträva en ökad delaktighet , vi jobbar på det tillsammans. En avägning mellan tolerans/förståelse och gränddragning och ansvar.

Kadaverdisciplin handlar om att följa order utan att tänka själv. Jag skulle vilja plädera för det motsatta, en ökad gemensam medvetenhet. Att ge utrymme för en läroprocess, som kräver tolerans och förståelse från alla håll men även rimliga krav , i en ständig avvägning och dialog. För mig är faktiskt  är inte alltid resultaten som är det allra mest väsentliga i vår ordningsdebatt,  utan att vi utvecklas till ökat ansvarstagande och empati.

Vi har många exempel på i historien hur illa det kan gå när människor inte längre lär sig och får utrymme att själv tar ansvar för sina beslut och handlingar. " Jag gjorde bara mitt jobb".


Dagens lektion Samhälle C

ägnar vi att se en del av "dokument inifrån" som tar upp den hårdare attityd barnuppfostran och skolan, personifierad av suppernannies som sätter trötta otrygga barn i skamvrån, . Programmet beskriver hur vi börjar gå ifrån ett demokratiskt uppfostringsideal, mycket för vi inte är beredd att ge de,  den tid och utrymme det kräver. Att försöka praktisera demokratiska ideal  tar tid och kräver tålamod . Medan kadaverdisciplin är mer verksam som snabb metod att få människor att enbart följa order.

Frågor att fundera kring:
Vilka samhällsfaktorer kan ha påverkat utvecklingen mot hårdare tag?

Hu ser en rimlig gränsdragning ut mellan en nödvändig gränssättning och en utvecklande demokratisk tolerans och förståelse?

Vilket är viktigast demokratiska värderingar eller samhällseffektivitet.  Det kan uppfattas som en ledande fråga, men demokratiska värden som inte fungerar i praktiken kan i själva verket undergräva en sann demokratiskt utveckling.

Hur mycket är den en fråga om prioriteringar och resurser?

Ger programmet en rättvis beskrivning av företrädarna för ordning och reda?

Var befinner sig Humanus. Är det verkligen mer disciplin och gränser, som krävs eller något annat?