Yes we can!
Men visoner är viktigt, så länge de förenas med praktiskt mödosamt och tålmodigt arbete att i varje fall göra det lite bättre. Och det är inte möjligt att förändra något, om vi inte samtidigt lärt oss att accpetera och leva med allt som kanske inte går att förändra. Acceptans och förändring är därför en förutsättning för varandra och en bedömning av vilka strider som är värda att utkämpa.
Det ha varit mycket snack om den bristande ordningen på skolan, den bristande respekten mellan lärarare och elever eller mellan elever och elever. Det är ett friskhetstecken att vi vågar ta alla sådana diskussionen. Men det finns en risk vi svartmålar och överdriver problemen.
Låt mig en gång för alla uttrycka min bestämda uppfattnig!
Det här är en bra skola. Jag upplever faktiskt ingen brist på respekt från elever gentemot mig. Tvärtom får jag så mycket uppskattning och uppbackning att jag ibland känner mig extremt priviligierad.
Om jag någon måndagsmorgon råkar fastna i en dyster novemberstämning på min yrvakna cykeltur genom dimman till skolan, så blir jag genast på bättre humör av att hälsa på alla i korridorerna på väg upp till mitt kärlesfullt nybryggda kaffe på lärarrummet.
Låt oss inte glömma bort att njuta av och ha roligt med varandra. Jag är stolt och tacksam över alla mina elever och kolleger. Jag vet, jag blir sentimental och pinsam, men det kan jag tillåta mig med ålderns rätt. Jag uppskattar verkligen mitt jobb, även om jag liksom er inte alltid är motiverad för en lektion i demografi. Men vi gör vårt bästa.
Yes, we can.
Jag har jobbat på större mer statusupphöjda skolor, men har aldrig trivts så bra som här, på grund av alla de personliga relationer och den goda och toleranta stämning som möjliggör att alla kan känna sig sedda. Vi skall natutrligtvis aldrig slå oss till ro, utan alltid jobba för att göra bättre, men jag tror inte det är möjligt om vi inte inser hur mycket som är bra!
Vi lever alla under en mängd krävande globala hot, finanskriser elelr växthuseffekter som kan uppelves som oöverskådliga eller vanmäktiga. Men vi kan alltid göra något. Som att komma ihåg att släcka ljuset i lektionssalarna när dagen är slut eller tusen andra små saker, som faktiskt sammataget har en effekt.
Det är visserligen november och mycket går fel varje dag. Jag skulle kunna göra listan lång över mina personliga tillkortakommanden eller allmänn problematik i min omgivning. Men jag har det bra och ser så många möjligheter.
Life is a bitch and the then we day, som någon uttryckte det på en lektion idag.
Visst. Men ändå! Låta oss leva innan vi dör!
Eller som en av min andra hjältar formulerade det:
Life is what happens to you while you're busy making other plans.
Men det är att leva, göra planer, hoppas även om de inte alltid blir just som vi tänkte oss. Men även det okontrollerade som bara händer, kan om vi förmår vara öppna , skapa nya vägar. Det är bra. Låt oss forsätta att tro på förändring , change, och ha tilltro att det är möjligt. Men inte glömma bort att vara tacksam och vårda det vi har.Glädjas åt den pigga lilla ekorren som väcker så många kommentaren, att kaffet är gott. Eller åt allt som återstår att upptäcka. Nya dagar, ny möjliga möten!
Yes we can!
Dagens elevcitat ( hämtas från en ilnämningsuppgift om det amerikanska presidentvalet)
För mig känns Obama (som för säkert många andra) som en ny och frisk fläkt i det numera amerikanska Bush-infekterade samhället. Hans ungdomliga och intelligenta person samt hans expressiva och uttrycksfulla ledartal har varit väldigt nyanserande och optimistiska (även om ju vissa kallar det naivitet) Ty i min bok är ambitioner och drömmar just den rätta vägen mot förändring. Man måste ju faktiskt börja någonstans. Jag tror verkligen de amerikanska medborgarna behöver den skaparanda som Obama så passionerat utstrålar.
http://makesmewannapray.blogg.se/
bra att du gör klart för alla flamande bloggskrivare här på skolan att dom överdriver problemet med humanus "super-gemenskap", brist på respekt etc. Det är en skola, vi utbildar oss och vi har ett par vänner under dessa 3 år på skolan. Några blir permanenta men de flesta är tillfälliga under skolgången. Man kan inte identifiera sig med alla på skolan.
Jag håller med wille faktiskt, för en gångs skull, och plus så är detta en ganska härlig skola o som du själv säger har man bra kontakt med lärarna också vidare men det finns stora brister också och allt handlar då inte om fruktkastning o respekterandet. här har du din kommentar stefan ;)
Ja, Stefan, det är en bra skola. Jag vill hänvisa till min stora hjälte, Albert Camus, och säga att vi endast bör tänka över nuet. Det som händer senare är obetydligt och utanför vår kontroll. Alltså är frågan: mår jag bra nu? Gör jag det är allt prima.
Passar även på att citera bob hund: summan e noll, de e aldrig försent.
Tänk vad bra det hade varit om alla hade brytt sig om att göra de små sakerna som är bra för miljön, om bara alla hade ansträngt sig. Sådan stor skillnad det skulle göra på miljön.
Obama är nyckeln till nya förändringar, så glad att han vann. :)
