stefanshumblogg

Det kanske främsta syftet med bloggeriet är att formulera, uttrycka och dela alla de berättelser som vi upplever vår tillvaro, oss själva och varandra genom. Erfarenheter, drömmar, besvikelser eller förhoppningar som ständigt omformuleras stakar ute en väg genom dimman.

Berättelserna  spinner den röda tråd med vars hjälp vi  vi trevar oss fram genom  labyrinterna.

Men vi är aldrig som ensamma som vi ibland känner oss.

Dagens berättelsetråd 1:

Att känna sig ensam är en utav mina största rädslor men jag har insett att jag måste lite på de vänner och familj som jag har för de går ingenstans om inte jag ändar på de. De riktiga vänner som man har kommer att finnas kvar oavsett vad som händer eller hur lång tid de tar mellan man pratar och träffas. Som tex jag och Delia snackade knappt med varandra på ett år när vi bodde i usa men när vi träffades igen så var det precis som vi aldrig varit ifrån varandra och det är äkta vänskap. Jag har kommit till den punkten att jag hellre har få nära vänner än många "vänner" som jag inte kan lite på. Man mår bättre som människa av att ha någon riktigt bra vän eller någon man kan prata om allt med. Ofta finns dessa människor i ditt liv men du vågar inte släppa in dem för att de är för jobbigt att öppna upp sig själv. Att dela med sig av ens dåliga sida är inte att visa en svaghet det är att vara mogen och våga ta tag i sitt liv.

http://emmelielundin.blogg.se/

För trådarna vävs samman, genom att vi tar  del av varandras  berättelser så att mönster framträder som skapar mening och förståelse. Som återspeglas här på bloggen eller webben, som det spindelnätet som fångar in oss eller den ständigt skiftad väv skapar nya förutsättningar.  
Det kan aldrig finnas eget givet mönster att utgå från. I själva aktiviteten när vi formulera våra gemensamma berättelser, bryts  ständigt gamla inkörda  mönster ned  medan nya framträder. De kan ibland förefalla fragmentarisk och sönderrykt men är en del av den kreativaa processen, där en ny ordning uppstår ur kaos, som föder fram nya bilder.

Men även genom att de stora omvälvande berättelserna vi följer i nyheterna eller historien bryts ned och återskapas genom egna personliga erfarenheter.

Läs Darios inkännande berättelser som på ett gripande sätt visar hur de stora världsskeenden får återverkningar i våra personliga liv, genom en personlig och levande beskrivning av en närståendes situation. Som inleds med:

Dagens berättelsetråd 2:

Now it's personal

Finanskrisen är någonting som nästan under veckor känts något så avlägset. Någonting som inte drabbar mig, en student på Humanus Gymnasium, eller min familj. Varför ska jag bry mig om huruvida människor i USA ska klara av sina lån? Eller varför Storbritannien vill att Islands ska klassas som en terroristnation. Det var inte förens fredagen den 21:a november som verkligheten kom ikapp mig.
http://darioforpresident.blogspot.com/

Det kan ibland tyckas att vi inte har så mycket att säga. Josefin börjar ett inlägg med att konstatera att hon inte riktigt vet vad hon har att säga.  Men beskriver sedan väldigt viktiga egna erfarenheter.

Dagens berättelsetråd 3:

Hysterin har inte närmat sig än, är inte det konstigt? Kanske slår den ner som ett bombnedslag slag snart men man brukar ändå känna spänningarna innan detta händer, det finns inga spänningar än.

Jag sitter i lugnet av fredagens eftermiddagen med tvåor, de är lugna, samlade och känner ingen spänning i luften. Men vi, nuvarande treor kommer ihåg spänningarna vi hade, alla som började gå in i väggen, mig själv inräknat, för att det blev för mycket, kraven blev för stora och lärarna för egoistiska, deras ämne var viktigare än alla andra ämnen. Jag ser tillbaka på den tiden med obehag, den var hemsk för många av oss, men den tiden är försvunnen, inte bara för oss, men även för de andra, nya tvåorna
http://iaselin.blogg.se/skolblogg/

Förhoppningsvis är det så att andra kan undgå hamna i samma svårigheter som oss bra genom att vi återger och delar med oss av våra upplevelser och erfarenheter,

Så forsätta och skriv , läs och kommentera, för  bidra till Humnausväven som förhoppning är knuten samman av så starka trådar att den kan bära nya svårigheter och möjligheter.