stefanshumblogg

I går fick jag ingen tid över för att blogga. Istället la jag ned mycket tid till att skriva kommentarer.  Jag vill verkligen och försöker skriva personliga kommentarer som både är ärliga och uppmuntrande. Svårigheten kan vara att skriva många kommentarer, som inte bara är allmänna utan känns som direkt riktade till den berörda.   Detta är kanske den allra viktigaste poängen med bloggandet. Att skapa förutsättningar för att ge varandra mer feed-back.  När jag själv gick i skolan fick jag nästan aldrig någon positiv kommentar eftersom jag var en stökig elev. Men jag minns ännu den uppmuntran och positiva uppbackning jag ofta fick av min fotbollstränare, och hur viktig det var för mitt självförtroende.

Nu får jag många mail och kommentarer som tackar mig för mina kommentarer, som i sin tur ger mig en kick och uppmuntran.  Jag kan bara tacka tillbaks!

Citat:  "Det är kul att lärare vågar berätta för elever om vad dom tycker och tänker angående eleven, mest i positiv faktor d.v.s.... Mer sånt! Det betydde mycket måste jag medge!"

En uppmuntran som gör arbete så mycket mer stimulerande. Nu hinner jah inte att ge så mycket kommentarer jag skulle önska. Men jag önskar att vi alla, skall ta varje tillfälle i akt  att bemöda oss om att ge varandra så mycket och uppmuntrande kommentarer vi överhuvtaget kan. 

1:orna skall nu alla skrivit bloggar i temat. När jag läst igenom kommentarerna dem till fann jag en del otroligt bra sådana, som både visade stor inlevelseförmåga och generositet att visa delaktighet. Som exempel vill utkora till båda dagens och gårdagens elevcitat från sådana empatiska och väl utryckta kommentarer.

Dagens elevcitat

Du lägger fram välgrundade uppfattningar som på rad och det är jättekul att läsa. Många meningar avslutas också med en sorts ton av eftertänksamhet, vilket ger storyn ett mycket större djup. Du snackar om att man ska öppna ögonen, att man ska vakna. Att man som människa ofta har två sidor. Antingen är man modig och vågar se verkligheten för vad det är, eller så är man rädd och väljer att blunda. Jag tycker det är påtagliga och bestämda sammanfattningar, och det enda jag saknar är väl kanske att du skulle refererat till verkliga situationer lite mera. Bravo i alla fall! :)

Isabella

Herregud, detta var den bästa texten jag har läst på länge. Du är verkligen duktig på at få fram känslor i ord, jag kan riktigt känna hur illa till mods du kände dig. Det är rent ut sagt förjävligt att folk håller på som de gjorde mot dig! Jag förstår inte hur man kan vilja förstöra någons liv på det sättet, för det är ju exakt det man gör. Men jag håller med de andra som har kommenterat, om att den här skolan inte är likadan. inte alls likadan! Det är annorlunda här och du är inte ensam här heller, det är du aldrig. Jag tyket att du är väldigt stark, jag hoppas att du tycker det själv också. Det finns alltid en hjälp någonstans, även om det är jättejobbigt att berätta om sina problem. Och åter igen, riktigt, riktigt bra skrivet!

http://ninusen.blogg.se/

Så forsätta att kommentera varandra så mycket ni förmår, igen och igen!