stefanshumblogg

Vem bryr sig om allsvenskan, en av Europas sämsta ligor. 
På samma sätt som de nu levande vuxengenerationer ställt till det genom att skapa en miserabalt tillstånd för vår jord. Men nu är det dags att gå vidare. Vårt enda hopp är ungdomen.
Framtiden!

Och nu är det avgjort. Sveriges bästa lag korade på Malmö stadion i går.
SM-finalen i P16:
Malmö FF- IFK norrköping 2-3  .
Jag gratulerar även till Malmös främsta bedrift i år, en ära för dem att bara få möta IFK i finalen. 
Nästa torsdag återkommer IFK till Malmö stdion för SM-finalen för U21. 
Framtiden ser ljus ut.
 

Arbetsdagen dagen snart slut, utan att jag hunnit att kommentera så mycket jag skulle önska, än mindre komma med nya spektakulära inlägg.

Min tid räcker inte till. Men jag gör vad jag kan, ger mig inte, utan får återkomma.
 Men det finns hur mycket engagerande och tänkvärda inlägg på bloggarna som helst,  för den som tar sid tid . Jag lämnar därför över ordet .

Dagens elevcitat

Vi går alla genom olika stadier av engagemang, det är bara du som avgör hur mycket du ska engagera dig.
Det betyder inte att du i helheten är mindre viktig. Idag, speciellt  tror jag det är viktigt att inse att vi faktiskt är en helhet.
Individens fria och luftiga spelutrymme är för länge sedan förbi, men med det globala här vi också fått ökad kunskap, kultur, och lösningar och minskat våra begränsningar.

jag vill bara avsluta med att säga att vi borde vara tacksamma, men också försöka återgälda en del av det vi lånat av varandra, och av moder jord för det gör livet lättare för alla.
http://tvetalan.blogg.se/

Som den stora levnadskonstnären Melker formulerade det. Det går ju inte alltid som vi har tänkt oss. Mycket kan bli fel etc. Men ändå.!Vi borde lära oss att hitta vardags ceremonierna som att höja vardagsbordet och tillsammans utbrista i ett grarrrrrrrrrraaaauuu över något så självklart som glädjen att få äta middag tillsammans. Det enkla kan iibland vara det svåraste. Att hitta dit . Vilket en dag som denna, måndag, efter en helg som inneburit allt annat än vila, är en utmaning.

Vissa inlägg på bloggarna får mig att stanna upp. Som när svåra tunga  existentiella frågor uttrycks på ett befriande enkelt  sätt.

Dagen elevcitat
Hur jag bäst ska förvalta mina framtidsutsikter är en fråga i sig och med ögonen mot framtiden stegar jag vidare mitt liv med en osäkerhet samtidigt som jag vet att tiden jag lever just nu kommer jag bara uppleva en gång.
Skolan

Det är därför viktigt att stanna upp. Att njuta av att vara ung. För ung är jag! 

http://klemmekula.blogg.se/index.html


Och imorgon en helt ny dag.

Mikael och jag pratade med städerskan i går. Hon kan ju inte prata svenska och har svårt att säga ifrån. Men hon är helt förtvivlad. För det är hon som får ta skiten. Varje dag får hon lägga ned massa extra tid på att försöka få bort all mosad fruktklägg och rester som finns över hela skolan. I går var det tex kletat över väggarna och över toalettdörrarna. Någon hade slängt ett äpple mot dörren. Hon menar att det blivit värre. Vem vill byta med henne?

Det skapar en trist miljö som drabba oss alla. Det är inte bara äckligt utan kan vara direkt farligt, med bananskal slängda på golvet.  Och om det fortsätter som nu, kommer vi vara tvungna att ta bort frukten snart. Så illa är det!

Vissa menar att vi lärare måste bli  tuffare. Visst måste vi våga säga ifrån. Men det kommer aldrig vara tillräckligt. De mesta händer när vi inte är där. Vi kan i och för sig skärpa vår övervakning  med hjälp av kamerorna. Men jag tror inte på ett övervakningssamhälle.  För mig handlar de inte i först hand om att komma åt de skyldig, utan att få stopp på det. Det kan bara ske om vi alla hjälps åt.

Elevrådet tog ett initiativ att ta upp fråga pklassrådet. Det blev lite bättre, men börjar urarta igen nu. Men vi ger oss inte, elevrådet kommer liksom lärarna att bilda en grupp för att ta tag idet. Det handlar om ett lagarbete  som Sebastian så riktigt konstaterar i en kommentar till mitt inlägg igår.

http://stefanshumblogg.blogg.se/2008/october/en-ordningsfraga-igen.html#comment.

 Egentligen tror jag inte att Dirty Harry -metoder kan lösa problemet. Det enda lösningen är att vi alla tillsammans tar ansvar. Det finns mycket som vi kan ha åsikter om, andra problem. Men vi måste börja någonstans. Jag föreslår nolltolernas. Ingen skall vare sig slänga frukt eller lämna rester kvar.

Jag är ingen överdriven vän av ordning , och är själv dessvärre  väldigt slarvig. Det händer att människor i min omgivning får säga till mig.  Det måste jag ta!

Det finns inget annat sätt att få nolltoleransen att fungera om alla hjälper till.

Och alla måste våga säga ifrån. Ser ni någon som slänger eller lämna frukt, måste alla våga säga ifrån, alla måsta kunna ta det.

Om vi om vill ha kvar frukten

Go ahead, make my day!

Fler blogginlägg har tagit upp den otillfredsställande situation som ibland råder såväl under lektioner och i korridorerna på vår skola där några far runt och skapar otrivsel och kaos för alla. Jag är övertygad att detta inte handlar om något annat än en kombination av ett behov att få utlopp för en outnyttjad överskottsenergi och bristande förståelse var andra befinner sig. Eftersom jag själv förmodligen betraktade som en stökig elev, på den tiden det begavs sig, har jag förståelse för varför det kan bli så. Det finns förklaringar, men det får aldrig bli en ursäkt för att inte försöka förändra situationen och ställa krav.

Det slängs fortfarande med frukt, vilket är helt oacceptabelt . Det gör mig förbannad!  Ska vi vara tvungna att ta bort frukten? Ser jag någon göra sig skyldig till detta kan jag lova att vederbörande inte kommer lindrigt undan.

De problem vi har löser sig inte av sig själva. Vi  lärare diskuterar frågan dagligen, och har nu tillsatt en grupp bland vilken jag ingår, som kommer ta tag i dessa problem i samverkan med elever (som kommer bjudas in i gruppen). Vi tar väldigt gärna mot förslag på och intiativ till vad vi kan göra för att öka den allmänna trivseln på skolan. Jag skulle gärna se att fler ger sig in i diskussion på bloggen och annorstädes.

Vi har ett gemensamt ansvar för att skapa en god stämning.
 Några menar att vi lärare borde bli strängare. Det finns inga enkla lösningar. Vi lärare är olika, liksom alla elever. För vissa är gränsdragningar mer naturligt.  Det är en svår balans som lärare at både försöka uppmuntra och skapa en positiv stämning samtidigt ställa rimliga krav på ansvarstagande.Men en fråga som vi alla måste vara öppna för att diskutera, elever och lärare. Hur vill vi ha det?

Hinner inte med . To old for this....
Lektioner, rättning och kaffekokning, medan allt faller samman.
Second coming har förmodligen redan kommit men vi missade  det. Eller?
se http://hristo88.blogspot.com/

Det är så mycket som kan gå fel, och om något kan gå fel så gör det det. "Murhys lag". 
Men jag försöker muntra upp mig , att det kommer alltid  fler tillfällen!

Dagens elevcitat.
Varför ska man ändras för att passa in i en mall? Dessa klichéer, jag orkar inte ens dra upp dem nu. Mitt budskap är helt enkelt bara, vakna. Det gäller även er som redan tycker att ni handlar heroiskt i dessa situationer. Bättre en gång för mycket än en gång för lite, visst?  

http://makesmewannapray.blogg.se/

En svår sådan. Det ser nattsvart ut för IFK, betydligt värre än det mörker som sänktes över idrottsparken och min tv-skärm igår.
Därför tar jag tacksamt emot all tröst och uppmuntran jag kan få. Dagens elevcitet är det mest smickrande och uppmuntrande jag kan tänka mig. Jag skulle önska att fler lärare läste bloggen, för att få ta del av det , eftersom det riktas till oss alla.

Det dagliga elevcitet:
Det är ni lärare som gör att vi andra har stannat kvar och kämpar oss fram, vi vill se er stolta, vi vill se er glada för vår skull, både nu och den dagen vi står på pallen utanför skolan, hoppandes och antagligen sådär lagom nyktra. Vi vill att ni alltid kommer vara stolta över oss elever och kommer ihåg oss som de kämpande ungdomarna vi faktiskt är! För det är inte bara för vår skull vi kämpar, det är för er med...
http://iaselin.blogg.se/skolblogg/

Jag är verkligen stolt, men äran tillfaller alla er som bidrar till att göra våra dagar mer stimulernade, på bloggen och irl där vi kämpar vidare tillsammans.
Tack.

Alltid tyst, ALDRIG TYST!!!

Ibland kan en stark människa hjälpa flera svaga. Det krävs bara att någon vågar ta första steget så fortsätter de andra

http://schtumpen.blogg.se/2008/september/trygghet-nyckeln-till-allt.html

Min förhoppning är vi kunde skapa en diskussion om dess frågor på bloggen, samt komma med konkreta förslag om vad vi kan arbeta för att öka trivsel och förebygga mobbing och bidra till en bra social dynamik. Jag är övertygad om detta även innefattar hur vi skall roligt tillsammans.

För de 2:or som är färdiga med sina temauppgifter vill jag att ni läser ovanstående inlägg , samt andra inlägg, samt diskutera och kommer med konkreta förslag samt skriver kommentarer.

Jag arbetar vidare med mina kommentarer till 1.ornas tema och får inte mycket tid över till annat. Jag läser oerhört skakade och mycket välskrivna levande berättelser om den utsatthet mobbing innebär. Det visar på en beundransvärd själsstyrka att kunna uttrycka så fasansfulla erfarenheter på ett så uttrycksfullt sätt, oavsett de sår det lämnar efter sig.  En stryka, mognad och förståelse som även vi andra, som av lyckliga omständigheter, aldrig behövt utsättas för något sådant, får del av genom att läsa och leva oss in i.  Jag vill därför rikta ett stort tack till alla som visat ett sådant mod och generositet  genom att dela med sig av sina upplevelser.

Dagens elevcitat

Och nu då? Vad väntar mig och min förstörda själ på min nya skola, på gymnasiet där jag inte känner en endaste person? Kommer mina klasskamrater vara mognare, mer vuxna, och respektera sina medmänniskor? Eller kommer allt att börja om? Tre år till av kränkningar och mobbning, utfrysningar och hemskheter?

Men jag vill tro att det finns hopp. Hopp om att jag kan leva i fred med mina medmänniskor. Hopp om att nynazism och rasism kommer att försvinna någon gång i framtiden och att vi kan leva i en värld utan fruktan. Hopp om att det kan finnas någon som hör mitt rop.

Hopp om att respektens och styrkans sol kan finna styrkan att gå upp efter sorgens regn. Som min sol gick upp efter min sorg.

För oss som själva aldrig blivit drabbade, fast jag är övertygad om att alla på något vis varit vittne till någon form av mobbing, tror jag det är omöjligt at förstå och helt leva sig in i vad det innebär att bli utsatt. Därför är de oerhört viktigt att förmedla dessa erfarenheter vidare. Eftersom jag skulle önska vi alla på något sätt alla skulle få tal del av dessa otroligt viktiga vittnesbörd, funderar jag på hur vi skulle kunna jobba vidare med dem. Jag har en del tankar på hur vi skulle kunna göra det, men tar gärna emot tankar och förslag på hur vi skulle kunna lägga upp det.

.

I går fick jag ingen tid över för att blogga. Istället la jag ned mycket tid till att skriva kommentarer.  Jag vill verkligen och försöker skriva personliga kommentarer som både är ärliga och uppmuntrande. Svårigheten kan vara att skriva många kommentarer, som inte bara är allmänna utan känns som direkt riktade till den berörda.   Detta är kanske den allra viktigaste poängen med bloggandet. Att skapa förutsättningar för att ge varandra mer feed-back.  När jag själv gick i skolan fick jag nästan aldrig någon positiv kommentar eftersom jag var en stökig elev. Men jag minns ännu den uppmuntran och positiva uppbackning jag ofta fick av min fotbollstränare, och hur viktig det var för mitt självförtroende.

Nu får jag många mail och kommentarer som tackar mig för mina kommentarer, som i sin tur ger mig en kick och uppmuntran.  Jag kan bara tacka tillbaks!

Citat:  "Det är kul att lärare vågar berätta för elever om vad dom tycker och tänker angående eleven, mest i positiv faktor d.v.s.... Mer sånt! Det betydde mycket måste jag medge!"

En uppmuntran som gör arbete så mycket mer stimulerande. Nu hinner jah inte att ge så mycket kommentarer jag skulle önska. Men jag önskar att vi alla, skall ta varje tillfälle i akt  att bemöda oss om att ge varandra så mycket och uppmuntrande kommentarer vi överhuvtaget kan. 

1:orna skall nu alla skrivit bloggar i temat. När jag läst igenom kommentarerna dem till fann jag en del otroligt bra sådana, som både visade stor inlevelseförmåga och generositet att visa delaktighet. Som exempel vill utkora till båda dagens och gårdagens elevcitat från sådana empatiska och väl utryckta kommentarer.

Dagens elevcitat

Du lägger fram välgrundade uppfattningar som på rad och det är jättekul att läsa. Många meningar avslutas också med en sorts ton av eftertänksamhet, vilket ger storyn ett mycket större djup. Du snackar om att man ska öppna ögonen, att man ska vakna. Att man som människa ofta har två sidor. Antingen är man modig och vågar se verkligheten för vad det är, eller så är man rädd och väljer att blunda. Jag tycker det är påtagliga och bestämda sammanfattningar, och det enda jag saknar är väl kanske att du skulle refererat till verkliga situationer lite mera. Bravo i alla fall! :)

Isabella

Herregud, detta var den bästa texten jag har läst på länge. Du är verkligen duktig på at få fram känslor i ord, jag kan riktigt känna hur illa till mods du kände dig. Det är rent ut sagt förjävligt att folk håller på som de gjorde mot dig! Jag förstår inte hur man kan vilja förstöra någons liv på det sättet, för det är ju exakt det man gör. Men jag håller med de andra som har kommenterat, om att den här skolan inte är likadan. inte alls likadan! Det är annorlunda här och du är inte ensam här heller, det är du aldrig. Jag tyket att du är väldigt stark, jag hoppas att du tycker det själv också. Det finns alltid en hjälp någonstans, även om det är jättejobbigt att berätta om sina problem. Och åter igen, riktigt, riktigt bra skrivet!

http://ninusen.blogg.se/

Så forsätta att kommentera varandra så mycket ni förmår, igen och igen!

Snart helg. Jag har inte hunnit med något inlägg idag. Men det har dykt upp ytterligare ett monster.
http://muppmonstret.blogg.se/

Det är bra. Jag förmodar de dricker kaffe och lyssnar på popmusik tillsammans. Det sprids vilda rykten om vem som döljer sig bakom de olika monsterskepnaderna . Min teori är att det bor ett monster inom oss alla. Även Gud har varit inne och kommenterat med andra ord. pomusik på min blogg. Stort intresse för våra bloggar.Jag har fått in många blogglänkar från 1:orna och hoppas att jag kan lägga in alla så ni kan kommentera varandra. Många har skrivit  mycket tänkvärda inlägg. Mikael ( om han återrvänder) eller jag kommer att ge kommentarer till alla inästa vecka.  En mening jag gärna skulle  använda som motto, får inleda dagens citat:
 
Dagens elevcitat

Man kan inte göra allt men man kan göra något
  
Det räcker med att såga ett ord till den som blir utsatt och allt kan förändras,  både till det bättre och det sämre. Mobbning lämnar spår som aldrig försvinner, mobbning gör dig till den förmodligen kommer att vara resten av ditt liv. Du blir osäker på dig själv, du vågar inte säga emot, du är rädd att göra fel, du blir allt som du inte vill vara.
Tänk på det innan du börjar mobba någon, för det kan bli du som blir mobbad en annan gång.Den som blir mobbad gråter på insidan, för rädd för att visa sig sårad.
http://iscwt.blogg.se/
 
Men nu återstår inget annat för mig än att, från oss alla till er en riktigt trevlig helg.

Jämställdhet och genusfrågor diskuteras livligt på bloggarna , på grund av temauppgifterna både för 1:orna och 2:orna Men många inlägg visar att det finns ett stort engagemang för de här frågorna. Så min förhoppning om, att det faktiskt skall uppstå debatter på bloggarna om det och annat, som inte enbart handlar om att prestera för att få betyg, har  infriats.

När jag läser inläggen kan jag förundras över att även om det finns en ökad medvetenhet och engagemang  om jämställdhetens betydelse, så är det inte så självklart att det skett positiva förändringar bland ungdomars attityder om jag jämför med hur det var när jag var ung. Förändringar har onekligen skett men inte självklart till det bättre. Det finns en ökad medvetenhet och frågorna diskuteras betydligt mer. Ingen kommer undan ( även om  vissa tycker det är uttjatat). Samtidigt är det ett hårdare klimat, större tryck på att leva upp till de gängse normerna. Jag får en känsla av att öppen sexism är betydligt mer vanlig nu än för 30 år sedan. Jag hoppas jag har fel.

Dagens elevcitat

Man kan se det från ett annat håll också. Fördomar baserade på kategorisering av kön, exempelvis vid jobb kanske hade kunnat undvikas om vikten på personernas kön inte hade vägts lika tungt.

Jag ser att detta är något väldigt djupt rotat i det mänskliga sinnet, men det måste handla om respekt.
Så nästa gång, försök att vara lyhörd när andra vill definiera sig utanför mallen.
Det handlar om deras liv, deras välmående och att ändra några få ord kan stärka personens självkänsla mycket.

För det viktigaste är alltid att var och en får definiera sig själv.

http://tvetalan.blogg.se/2008/september/han-hon-och-hen.html

Mikael har lämnat oss. Monstret härjar fritt med sina onskdefulla psykodeliska illgärningar.
http://bloggmonstret.blogg.se/2008/september/terror.html
Men samtidigt har han blottat sin svaga punkt. Monstret gillar emo. Innerst inne är han oerhört sentimental .
Han skulle inget hellre än vilja vara med i vår kärleksfulla kaffegemenskap. Det är inte blod han törstar efter utan kakor och gemenskap.
Djävulen och hans anhang,  må ha en gränslös makt över de här jordklotet,
men är total försvarslös mot den vita magin, som naturligtvis uttrycks allra bästa i den mest naiva, söta
men oemtståndliga pop musikens "silly lovesongs".

Vik hädan!

De flesta av blogginläggen kommenterar vad som ,och hur olika företeelser och händelsers i samhället, tas upp och bearbetas i massmedia. Samtidigt som vår bloggande kan ses som en del av en massmedial självreflexion. Vi blir ju alla påverkade och sprider omedvetet eller medveten den  bild av verkligheten som basuneras ut. Båda vad som anses som viktig eller vilka normer och värderingar som skall prägla samhället. Men genom att blogga har vi ändå kanske en viss möjlighet, att påverka ( i varje fall varandra och alla andra som kan tänka läsa våra inlägg) Det blir därmed viktigt att tänka efter vad vi vad vi uppfattar som är viktigt att belysa, genom vilka  värderingar etc . Därför skulle jag gärna se att alla nyhetskommentarer inte enbart tar upp och kommentera själva nyheten utan även försöker motivera varför frågan är viktig att tas upp.  

Det finns en ju tydlig massmedial agenda, där vissa frågor lyfts fram och ges enorm utrymme under en tid , medan andra frågor som skulle kunna uppfattas som lika vikitga helt hamnar utanför, i mediaskugga . Att påverka denna agenda är självklart en viktig maktfaktor för den som vill påverka den allmänna opinionen. Fler inlägg kommenterar just denna massmedians dagordning.

Dagens elevblogginlägg
Vad som känns väldigt synd är att man i sådana här lägen verkligen ser att politiker gärna prioriterar det som mest syns i media; det disskuterades mycket om vad man skulle göra för insatser mot Kina för att få dem att "bättra sig", t.ex. ekonomiska bojkotter för att inte stå bakom det barnarbete som finns. Nu när ämnet inte känns fullt lika aktuellt i mediabevakningen och själva huvudeventen är över, ser det ut som det mesta läggs på is.

Men en del hände ju faktiskt. Jag skulle bara gärna se att man fortsatte kämpa för ett öppnare och mer humanitärt Kina, och inte bara lägger av nu. Visst finns det många andra ställen i världen som behöver uppmärksamhet, men jag tycker nog att med tanke på Kinas storlek (både i yta och folkmängd) och vår egen inblandning i export och import, att ansvaret inte ska glömmas eller prioriteras bort. Allt kan inte göras i en handvändning, men detso viktigare att man tar tag i det och får processen i rullning så snart som möjligt.

http://harty.blogg.se/2008/september/och-vad-hande-med-debatten-om-kina-efter-os.html

På skolans nyhetsfront händer det så mycket att jag är fullständigt omtöcknad.  Först ett karnevaliskt segerfirande. Sedan bryter paniken lös när skolans eget bloggmonster uppenbara sin anskrämliga tryne och härjar fritt med sina psykodeliska kommentarer och domedagsprofetior. Ingen vet hur det skall sluta. Mikael har flytt landet och uppger att han inte avser blogga på tag. Men jag uppmanar alla till besinning, genom citera president Franklin D Roosevelt

"Only Thing We Have to Fear Is Fear Itself"

Räddningen är nära . Mira, skolans klart tuffaste lärare, som aldrig viker ned sig, har fått nog och äntligen öppnat sin blogg.

http://mirrsblogg.blogg.se/

Vi väntar i förtröstan på att hon skall vägleda alla dem som trots allt vågar vara kvar.

Ett ljus i mörkret!
Ett nytt hopp väcktes för alla oss som aldrig ger upp hur mörkt den än kan se.
Malmö är visserligen allsvenska kanske sämsta lag just nu, helt ur balans utan självförtroende och udd. Det var ingen vacker fotboll, mycket kamp och inte mycket till spel av något lag. Men IFK visade större vilja och moral , agerade som ett lag medan MFF mest visade indivduella frustration.  När Norrköping tunga mittfält tog bort Toivonens stängdes MFFs anfallaspel fulsltändigt , medan IFK sprang sönder det stabbiga mittförsvaret ett sargat MFF.

Matchvinnare Amuneke, vars uppoffrande djupledslöpning och beredvillighet att ta hur mycket stryk som helst, fällde avgörandet. Hans kommenterar efter matchen:
 
"Ingen smärta, ingen match."

Det finns stunder då mitt bloggande får mina nackhår att resa sig. Har jag skapat ett monster ? Kommer jag sitta klistrad framför skärmen och vänta på nya spektakulära inlägg  även på min fritid? Hur skall jag klara mig ute i den hårda verkligheten där jag aldrig kan få all den kärlek som jag överöses av i bloggissfären? På Tobbebloggen förs lite i skymundan en intressant  diskussion om bloggmonstret, som allierat sig med alla hans låtsatskompisar. Är bloggen ett desperat försök at skapa en liten trygg idyll i cyberrymdens oändliga ödslighet, där ingen kan höra oss ropa,  ett monster som sakta men säker kommer att sluka oss alla.
http://kingtobby.blogg.se/2008/september/rapport-fran-filmfestivalen-del-1.html 
 

Men efter att ha gått genom och kommenterat alla nya inlägg i Samhälle C (har jag missat någon meddela mig!) ser jag med förtröstan att det finns motkrafter. Vi är inte ensamma. Vi bryr oss. Jag är mycket imponerad över att så många inlägg samtidigt är så engagerade utanför den skull gör avkall på att föra en nyanserad debatt, som inte väjer för det komplexa.  Inga frågar är små nog för att inte samtidigt kunna öppna upp en övergripande globalt perspektiv. Ett exempel på detta ges i dagens elevbloggsinlägg, som även om det visserligen varnar fördomedagsscenario ger oss hopp om räddning, just i genom att vi lyfter fram frågorna .

Arbetet att förändra världen går vidare.

Vi har alla ett gemensamt ansvar för trivseln på vår skola. Som lärare kan det vara svårt när vi behöver känna oss som poliser och ständigt komma med negaitiva tillrättavisningar över något som borde vara självklart, som att inte grisa ned eller förstöra förusättningar för att alla skall kunna få en chans att att tillgodgöra sig undervisning.  Jag tycker därför det är väldigt viktigt att alla tillsammans försöker få ordning på det som inte fungerar .

Om några få missköter sig kan det drabba alla på en väldigt orättvist vis. Ett exempel på det är frukten. Jag har själv reagerat över att jag tycker det börjar gå överstyr med nedkläggad frukt överallt. Det skulle kunna få konsekvensen att vi tillsist inte kan tillhanda hålla frukt . Eftersom det blir allas problem är det oerhört viktigt att någon vågar säga ifrån. Dagens elevinlägg är ett engagerat och upprört inlägg över denna probleamtik.  Jag uppmanar alla att läsa det i sin helhet och fundera över sin egen roll , och vad vi kan göra för att förändra situation.

http://jagvillintevame.blogg.se/

Det är ett bevis på ett stort civilkurage att våga säga från, med risk för att upfattas som gnällig. Men jag övertygad om att  majoritetet av alla på skolan håller med något måste göras. Ett första steg är att våga säga från. Heder åt alla som likt dagens bidrag vågar detta. Och fundera över vårt gemensamma ansvar.

Lets move.! Nu kör vi en vecka till!

Aktiviteten på elevbloggarna har under de senaste dagarna mattats något. Men eftersom  några av mina undervisningsgrupper har i uppgift att kontinuerligt följa upp ett tema eller en nyhetsbevakning, kan vi förhoppningsvis förvänta oss fler inlägg inom kort. Målsättningen är ju att det skall uppstå debatt mellan de olika elevbloggarna. Men ryktet om våra bloggar har börjat sprida sig, enligt säkra källor sker ingen laguttagning i HIF utan att först konsultera en viss blogg. Men finns ju bekant fler lag som behöver all stöd de kan få. Och  det är ju förvisso, inte bara fotbollslag som behöver vägledning och omtanke.

Det  är dags att vi tar ett nytt steg.

Många av elevbloggarna innehåller länkar till massmedia eller andra bloggar. Det är dags att även det omvända sker. Dagens lektion i Samhälle C ägnas åt skriva nya inlägg som vi  pingar, så att de länkas till en artikel i någon dagstidning. 

Vår mission måste ju ytterst handla om att förändra världen. Ett hårt och smutsigt jobb, men någon måste ju göra det. Eller som John Wayne uttryckte "A man has to do what a man has to do" (man översätter jag tillmänniska, eftersom Wayne , så tydligt försökte sätta könsroller på spel, genom att driva dem till sin spets för att dekontruera dem.)

The eight long Bush years have not been easy on the world, not to mention the United States itself. Not satisfied with wrecking foreign relations and launching a full scale war, the Bush administration has caused countrywide disaster. George W. Bush's resume includes: bringing America further down into debt; dragging its economy to the point of recession; failing to engage in education and healthcare; as well as practically ignoring climate change, and this is just the tip of the iceberg. 

http://futureforamerica.wordpress.com/

Jag önskar oss alla en trevlig helg!